Sida:Svea rikes häfder.djvu/436

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
414

Finnia[1] och Finland[2]. Dylika benämningar, äfven i det medlersta Sverige, på orter[3] der eljest hvarken af ålder Finnar omtalas, eller genom senare kolonier blifvit hemstadda, visa deras fordom sydligare vistelse. De tyckas en gång, såsom af gamla berättelser[4] kan slutas, ha sträckt sig ända till Danska öarna; liksom å en annan sida Gamle författare nämna dem söder om Östersjön och öster om Weichseln[5]. Men fast de inom

    Anat Riki vann hann þat er Fineydi heiter, þad eru sex hieröd er swo heita Austbu, Suderbu, Westbu. Þesse hieröd liggia nest Dana Kongs Rike.” C. 89. cit. af Bergius, l. c.

  1. Saxo, om den samma Danska Konungen Sven Erikssons infall i Småland (år 1153): „Finniam prædabundus aggreditur — Post hæc Verendiam intrat —” Innevånarne kallas Finnenses, L. XIV. pp. 264, 265.
  2. Terra Finlandiæ nämnes jämte Terra Verendiæ i K. Birgers häfdabyte med sina bröder år 1310, hos Ericus Olai, efter Messenii edition. Handskrifter ha i stället Terra Finwidhie.
  3. Äfven i Upland, Frösåkers härad, Walö socken, finnes en skog, som kallas Finnskogen och en sjö Finnsjön.
  4. T. ex. om Jotunen Äger eller Hler på Lessöe (Hlessey d. ä. Hlers ö, hvilken Mythologien gör samtidig med Oden.
  5. I Ptolemæi Sarmatia Europæa öster om Weichseln. Jfr. Tacitus, German. c. 46.