sins emellan mycket olika folk förekomma under detta namn: Lapparne, som ännu af Norrmännen kallas Finnar, samt de egentelige Finnarne, i det nordliga Norrige kallade Quener. Hvilket af dessa folk omtala de gamla underrättelserna? Eller månne bägge? — Ehuru Lappska och Finska äro tvenne särskilda språk, visar likväl deras förvandtskap, erkänd äfven af dem, hvilka för öfrigt gjort alla skäl emot bägge folkens slägtskap gällande, att dessa höra till samma hufvudstam[1]. Hvar ock
- ↑ Äfven Porthan erkänner det. „Att bägge Nationerna höra till samma hufvudstam, och att emellan deras språk är någon förvandtskap, bör af en opartisk granskare icke nekas.” l. c. s. 40. Rask, som jämnför bägge, (Undersög. om det gamle Nord. Sprog, s. 96), kallar språkens förvandtskap „ögonskenlig”; och denna kan allt för väl äga rum, ehuru en ren Lapp och en Finne ej utan tolk förstå hvarandra. Leem, l. c. p. 11, säger att Lappskan och Finskan ha „en temmelig liighed, dog icke saa stor, som Tydsk med Dansk”, men finner för öfrigt denna likhet vittna derom „at Findlænderne og Finnerne (Lapparne) ere, i henseende till deras
Handl. T. IV. s. 44), förkastar denna härledning. Ett exempel på folknamns olika användning, är att Lappen benämner äfven stundom Svenska Nybyggare för Finnas, (Finnar) eller ock Kainulads, hvari väl det ursprungligen på en Finsk folkstam använda namnet Qvener ligger. Ibland Ryssarnas namn på Lapparna är äfven Kajenni, (Quener). (Leem, om Finnmarkens Lapper, Kjöb. 1767, p. 10). De egentlige Finnarne heta hos Lapparna Some eller Suome; sjelfve kalla sig Lapparne Same, Sabme eller Sabmelads.
