Sida:Svea rikes häfder.djvu/452

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
430

Att äfven mer än ett försök skett att under detta namn förvärfva anseende och välde, synes Saxos berättelse om en störtad falsk Oden eller Med-Oden bestyrka; i fall ej just denna berättelse rör den verkliga, redan bevisar ett undertryckt hedniskt partis hat, och under Christendomen blifvit vidare utsmyckad.

Hvilket var då detta äldre folk i Skandinavien, till gudalära och härkomst med de Odinska nybyggarna närbeslägtadt? I Sverige tillskrifver Ynglingasagan egenteligen befolkningen af landet kring Mälaren åt dessa. Götiske invånare i Götaland, (och enligt hela berättelsens sammanhang, äfven i Dannemark och Norrige), voro således äldre. Derföre heter det ock, att allt Dana och Sveavälde fordom kallades „Gotland[1], och att — när

    Saxnote och stället öfversättas: Oden och hans Saxiska följe; och i sjelfva verket strider läsningen Saxn-ote också mot språket, då det första ordet, om det vore en genetivus pluralis, borde heta Saxono. Men, då man deremot i de gamla Angelsaxiska Genealogierna ser en Saxnat, Saxnad, Eaxneta, (namnet skrifves olika), anföras såsom Odens son, (Suhm, Tabeller till Danmarks Critiske Hist, p. 295), så igenfinner man äfven den i afsvärjningsformeln nämnda Saxnote.

  1. I þann tima var kallat allt Meginland þat er hann