Asiamännen byggde Nordlanden — „kallades Gotland och folket Godthiod[1].” Göterne voro följakteligen denne i Skandinavien tidigare invandrade
- ↑ Enn þá voru þesse lönd er Asiæmenn biggdu köllud Gödlönd, enn folked Godjod (Gothiod). Rimbegla P. III. c. 1. Att folk och land ej af Oden och Asarna sjelfva blifvit så kallade, synes deraf, att de tvertom kallade de trakter, från hvilka de kommit, neml. det stora Suithiod, för Godheim. Yngl.Saga. c. 9.
(Oþinn) átti Reidgotaland, en eyar alla Eygotaland: þat er nu kallat Danaveldi oc Sviaveldi. Skalda, s. 193. Att äfven Götaland säges fått sitt land af Odens namn Gautr eller Götr (ibid.), har afseende på den Götiska Oden, med den senare förblandad. Den förre erkänna ock Angelsaxerne för äldre, då de ibland förfäderna till den Woden, af hvilken deras konungar härstammade, sätta en Geat eller Geta, „hvilken hedningarna dyrkat såsom gud.” — Quem jam dudum pagani pro Deo venerabantur. Simeon Dunelmensis, De Gest. Reg. Angliæ (från medlet af 12:te seklet, men med åberopande af Sedulius, en poet från femte århundradet.) ap. Twysden, Hist. Angl. Scriptt. p. 119. — Om Sceaf, en ännu äldre af Odens förfäder, berättar Ethelwerdus (från 10:de århundradet), att denne, såsom ett spädt barn, ensam i en båt, men omgifven af vapen (andre tillägga med en sädeskärfve under hufvudet), blifvit drifven till ön Scani (Skåne), der blifvit upptagen, uppfostrad af invånarna och slutligen vald till konung. Ethelwerd. Chronic. L. IV. c. 3. apud Savile, Rer. Angl. Scriptt. Lond: 1596. — Jfr. Langebek, T. I. p. 9. Traditionen är märkvärdig, emedan den troligen äfven har afseende på åkerbrukets införande, samt visar att detta först blifvit införd i det sydligaste Skandinavien, och långt före den historiska Oden.
