Sida:Svea rikes häfder.djvu/454

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

432

stam, som där börjat undantränga de äldsta Jotniska invånarne. Men af Svea och Göta land — säger den gamla Svenska Lagen — är Sveriges Rike från Hednaverld sammankommet[1]; och Göternes rike är äldre, säger den första utförligare Svenske Häfdatecknare[2]. Likväl hade Svearne blifvit den herskande stammen; ty de ägde att gifva Sveriges Rike Konung[3]. Af alla Svear, å Ting allra Svia, skulle han vid Morasten väljas, och derefter skulle Ting allra Göta honom åter nämna[4]. Konungavalet, ofta tvistigt emellan stammarna, såsom Sverkerska och Erikska slägternas strid om kronan visar, kallas i tolfte århundradet "Svearnas gamla företrädesrätt emot Göterna", härledande sig från de förras "fordna värdighet" framför de sednare[5]; hvarföre ock denna

  1. LandsL. K:gaB, c. 1.
  2. Ericus Olai. Hist. Suecorum Gothorumque L. I.
  3. Svear egho konung at taka och swa wräka, — efter Ihres öfversättning (Dissertatio de Initiatione Reg. Svio-Goth. Upsala 1752), "Svearna äga konung välja och äfven förklara." K:gaB. vid WästgötaLagen.
  4. Ibid.
  5. Då Saxo talar om Danska Prinsen Magni Nilssons val till konung af Wästgöterna, säger han: — — Gothi summan, cujus omne penes Sveones arbitrium erat,