Svenska namnet vidare. Man kan till och med följa det i dess fortgång från Uppland, till de öfriga det egenteliga Svearikes landskaper, hvilka ock derföre fått sina namn efter deras läge till denna det äldsta Svenska rikets medelpunkt[1]. Betänker man allt detta, och det, att de gamla berättelserna just här anvisa den Odinska kolonien dess plats i Sverige, så följer ock, att Svearne voro det folk, som med Oden i Sverige inkom, att Religionen med dem förbundit de i halföns södra del redan boende Göterna, och att gudstjenstens hufvudsäte hos Svearna gifvit dessa äfven en politisk öfverlägsenhet[2].
Äger detta sin rigtighet, så är dermed äfven för Tideräkningen en bestämmelse vunnen. Svionernas samhällen nämner Tacitus i första århundradet e. Chr. Då var således den Odinska invandringen i Skandinavien skedd, och så lång tid tillbaka, att derigenom en redan befästad makt
