kunnat stiftas; hvarföre man åtminstone kan antaga att den var ett århundrade äldre. Att sjelfva händelsen för Romaren var okänd, kan ej anföras såsom ett bevis mot dess verklighet, då här var fråga om en redan förfluten tid och ännu föga bekanta folkslag. För öfrigt synes mig äfven hos Tacitus en ej otydlig hänsyftning på den historiska Oden förekomma. Enligt någras berättelse, säger han, hade Ulysses (den Grekiske Odysseus) äfven kommit till Germanien: ett Asciburg vid Rhenens strand skall af honom blifvit grundlagdt och efter hans namn uppkalladt, och man hade der funnit ett fordom åt honom upprest altare; liksom äfven på gränsorna af Germanien, högar och monumenter med Grekiska bokstäfver ännu i Taciti tid sades vara quar[1]. Huru ett Asciburg
- ↑ Ceterum et Ulixem, quidam opinantur, longo illo et fabuloso errore in hunc Oceanum delatum, adiisse Germanicæ terras, Asciburgiumque, quod in ripa Rheni situm hodieque incolitur, ab illo constitutum nominatumque. Aram, quin etiam Ulixi consecratam, adjecto Laërtæ patris nomine, eodem loco olim repertam, monumentaque et tumulos quosdam, Græcis litteris inscriptos, in confinio Germaniæ Rhætiæque adhuc exstare. Quæ neque confirmare argumentis, neque refellere animo est: ex ingenio suo quisque demat vel addat fidem. Tacitus German. c. 3. — Högarna ha troligen varit ättehögar, och omöjligt är åtminstone ej att
