Sida:Svea rikes häfder.djvu/470

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
448

Man kan ej undgå att till dessa från så olika håll sammanstämmande sagor förmoda en historisk anledning; och denna tyckes stå i sammanhang med en stor förändring i de Götiskt-Germaniska Nationernas inbördes läge och förhållanden. Redan år 115 före Christus, hota Kimbrer och Teutoner från Norden Romerska riket. I århundradet efter Christus är, såsom vi sett, de Götiska folkens krigiska vandring från Östersjökusterna åt söder och öster redan börjad. Deremot höra vi snart i norra och nordvestliga Tyskland mägtiga folkstammar under namnen Franker och Saxer omtalas. Äro de ock till en del under andra benämningar äldre i

    den samma i Chlodvigs egen mun. Att dessa sägner blifvit förkastade såsom fabler af den stora Leibnitz (och flera efter honom), är oss ej obekant. Men äfven det hufvudställe han åberopar hos Geografen från Ravenna, att Frankernas äldsta boningsplatser voro nära Danskarna och vid Elben, (quarta ut hora noctis Norrmannorum est patria, quæ est Dania ab antiquis, cujus ad frontem Albis vel patria Albis. Maurungania certissime antiquis dicebatur, in qua patria Albis per multos annos Francorum linea remorata est. L. I. c. 9), säger blott, att de der länge dröjt eller uppehållit sig; och detta vittnesbörd från 7:de eller 8:de seklet, motsäger således ej de anförda, som till en del äro äldre. — Jfr. Leibnitz de Origine Francorum ad calc. Legg. Franc. Ed. Eccard. Francof. et Lipaiæ 1720. — Lagerbring (Dissert. de Orig. Francor. Londin. 1758), finner för godt att härleda Frankerna från Fräkne Härad i Bohuslän.