gemenskapen med de öfriga, så att det ömsesidiga sammanhanget, ifrån hvad sida man ock utgår, kan ådagaläggas. Utan tvifvel har detta sammanhang äfven i verkligheten funnits; och liksom den stora rörelsen af de Götiska folken från norden till södern och östern var gemensam för största delen af dessa nationer, ehuru den ej skedde på en gång, utan småningom; så har äfven den motsvarande rörelsen från södern och östern till norden, hvilken Skandinaver, Saxer och Franker veta omtala, även för dem varit gemensam, ehuru somliga af dessa folk förr fullbordat sin vandring, andra sednare. Så finnes äfven en sannolik orsak till den utflyttning af Göter från Skandinavien som Jordanes omtalar. Under det en del af den gamla stammen der quarblef, har en annan del sökt andra hemvist bortom hafvet, och ankomsten af nya gäster i Skandinavien har troligen dertill bidragit. Vi ha sett, att denna Götiska utflyttning kan föras opp till Christi tid, och att Tacitus redan i första århundradet känner Svearnas makt i Sverige. Den Odinska invandringen hade då således här redan hunnit grunda ett välde; ehuru följderna af densamma i Norra Tyskland först sednare
