Sida:Svea rikes häfder.djvu/485

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
461

var konung i Jotland, hvilket kallas Finland eller Quenland, östan för Helsingebotten (Bottniska Viken), och hade tre söner Hler, äfven kallad Ægir, Loge och Kare. Den sistnämndes son Frost var fader till Snö den gamle, hvars son Thorre hade två söner Nor och Gor, och en dotter vid namn Goa. Thorre gjorde ett stort offer hvar midvinter, hvilket kallades Thorra-blot, hvaraf sedan en månad fick namn. En gång hände det sig vid denna offerhögtid, att Goa försvann. Man sökte henne förgäfves; och då månaden var till ända anrättade Thorre ett nytt offer, som blef kalladt Goe-blot, hvaraf Göje månad fick sitt namn[1]; men erfor ej hvart dottern hade tagit vägen. Då göra hennes bröder ett löfte att uppleta henne. Nor skulle söka inne i landet, och Gor utefter kusterna. Den förre far ifrån Quenland innanför hafsbotten, och kom till det folk, som kallas Lappar, hvilkas land ligger bakom Finmarken. Han drifver dem genom trolldom på flykten, far sedan vester öfver Kjölen till Trondhemsfjorden, och derpå öfver Dofre sunnanfjells, underkufvar folket, hvar han framfar, och möter sin broder Gor, hvilken emellertid med sin flotta hade undersökt Svea- och

  1. Se Varianten hos Björner, s. 6.