Sida:Svea rikes häfder.djvu/486

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
462

Götaskären samt Danska öarna, och sluteligen kommit till Norrige. Bröderna dela här välde, så att Nor skulle äga fasta landet, brodren åter alla de öar mellan hvilka och landet han kunde styra sitt skepp. Nor kallar Norrige efter sitt namn. Systern återfinns hos en konung Rolf på Hedemarken, som hade bortröfvat, och genom en förlikning nu äfven fick behålla henne; och från Nor, som gifter sig med Rolfs syster, härstammade sedan många konungar, efter hvilkas namn de Norrska smårikena sunnanfjells skola blifvit uppkallade. Af dessas efterkommande blir i synnerhet Halfdan berömd, hvilken gjorde ett stort offer, på det han liksom konung Snö den gamle, måtte lefva i tre århundraden. Han får till svar, att han blott skulle lefva en mansålder, men att i 300 år ingen oberömd man och ingen quinna skulle födas i hans ätt. Af hans 18 söner stupa de första nio barnlöse i krig, men blifva så namnkunnige, att med deras namn konungar och förstar sedermera i skaldespråket betecknas: de sednare nio blifva stamfäder för de ädlaste ätter i Norden. — Denna skrift, som förer titeln „det fundna Norrige” (Fundin Noregr), — ehuru den sjelf omtalar att Nor fann landet bebodt, — röjer sig ha