Sida:Svea rikes häfder.djvu/492

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
468

förfäder. Andre ha redan före oss i denna stamtafla igenkänt en etymologisk och allegorisk digt[1], utspunnen till ett helt i nyare tider, ehuru den äfven upptagit äldre beståndsdelar. Thorres och Goas namn äro fästade vid tvenne månader i det gamla Nordiska året, svarande ungefär mot Januarius och Februarius. Men då alla de andra månadernas namn äro tagna, dels af naturliga kännetecken, dels af vissa sysslor, dels åter af månadernas ordning i hvarje årstid[2]; så är föga troligt att endast de

    Kare härstammande Snö- och Isslägt slutar sig en annan, som äfven deltar i sin stamfaders egenskaper. Kares broder Loge (låga) säges, i Torsten Vikingssons saga, gift med Drottning Glöd och ha tvenne döttrar, Eysa (kol) och Eymyria (aska).

  1. Ihre, Bref till Sv. Lagerbring. Upsala 1772. Müller, Sagabibl. II. 430 ff.
  2. Det gamla Nordiska året synes ha begynt med Vintern; emedan åren räknades efter vintrar. Dess 12 månader voro hos Isländarna Gormánadur (slagtmånad) fyrst i vetri (den första i vintern — ifrån medlet af October till medlet af November), 2. Frermánadur (frostmånad) äfven kallad Ylir (den tjutande — af stormarna), 3. Mörsugr (talgsugaren) äfven Hrutmánadur (Vädursmånaden), Skemdægirmánadur (kortdagamånaden eller Jolmánadur (Julmånad), 4. Thorre (Thorres månad, orätt kallad Thors månad), 5. Goe (Göjemånad) 6. Einmánadur oc sádtid (den ende — af vintern återstående — månad, men äfven såningstid, emedan den också innefattade första hälften af