skriften om det fundna Norrige, som både känner dessa och äfven deras efterkommande utförligt. Emellertid har ett helt system i Nordens Fornhäfder på denna skrift blifvit bygdt. Ty då sålunda ej blott Norriges, utan hela Nordens förnämsta ätter skulle vara af Jotnisk börd, och Norrige rof för en Jotnisk eröfrare, fanns nödigt, att också de gamle Jotnar måste vara Gother, och af samma stam med det senare ankomna Odens folk[1]. Detta antogs med förbiseende af alla bevis för motsatsen; och hvad kunde i detta afseende icke vågas, då Fundin Noregur gör sjelfva Asa-Thor till stamfader för Jotniska slägter[2], ehuru, (om än en liknande gud förekommer hos några Finska folk), han likväl i Nordiska Mythologien, och just i egenskap af Asa-Thor, är hela den Jotniska
- ↑ Schöning, Norges Riiges Historie I. D. c. 1. §§. 9, 10, 21, och efter honom Suhm, Historie af Danmark 1 D, s. 21. Till att skilja sig från de äldre Joter, skola Odens kallat sig Godjod, Gothiod, Gother, hvilket således skulle vara en sammandragning af Godjoder d. ä. de gudomlige Joter. Men Jotnarne kallas på Isländska ej Jotar (hvilket betyder Jutar, Jutländare), utan Jötnar eller Jotnar. Andre ha redan anmärkt att hela denna härledning är emot språkets art.
- ↑ I Fundin Noregur hos Björner l. c. s. 4, är AsaThor far till Jotunen Svase på Dofre fjell, hvilkens son var gift med den bortröfvade Goa.
