Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
472
förhållandet. Redan det förhatliga och smädliga i användandet af Jotniska namn hos de gamla Skalderna[1] förbjuder all tanka, att samme Skalder skulle härledt Nordens ädlaste ätter, och de hederstitlar, hvartill dessa namn förvandlades, från ett sådant ursprung; och på denna räkning utplåna vi äfven ur den Fornjotiska ätten Gylfe, Odens samtida i Sverige[2]. Han må nu vara en verkelig eller allegorisk person, visst är, att han i ingendera bemärkelsen är en Jotnisk; ty namnet Gylfe är ett poetiskt hedersnamn, hvilket hos de gamla Skalder brukas för Konung i allmänhet[3].
Det är ett fåfängt bemödande att vilja föra någon Nordisk Historia utöfver Oden. Med honom
- ↑ Jfr. Skalda s. 127.
- ↑ Gors söner voro, enligt Fundin Noregur, Beitir och Heitir, som voro sjökonungar och våldsvärkare. Beitir (kryssaren, af beita kryssa), hade två söner, Glamr (Glammi, stortalaren, bullraren) och Gylwe (Gylvi, den gyldene). Jfr Müller, Sagabibl. II. 439. I den siste har man velat se den Gylfe, hvilken den prosaiska Edda gör till konung i Sverige vid Odens tid, och som omtalas i Ynglingasagan. Men, äfven om man tar Fundin Noregur historiskt, har Hallenberg, (Anmärkningar till Lagerbrings Historia s. 4. ff.) bevisat, att Nors och Gors delning af länderna, enligt denna skrift, ej innefattar Sverige, utan Norrige, och att hela den så kallade Fornioterska Ätten således ej angår det förra, utan det senare.
- ↑ Skalda, s. 191.
