Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
492
friborna ståndets egenskaper[1], och af dem äro komne alla Karla-ätter. — Rig fortsatte sin vandring. Han kom till en sal. Dörren var tillyckt och prydd med en ring. Han ingick. Golfvet var strödt[2]. Der sutto hjon, sågo hvarandra i ögat, Fader och Moder. Deras handarbete var lek. Husbonden böjde båga, snodde sträng, glättade pilar: hustrun strök och stärkte ärmar och uppsatte hufvudbonad. Hon hade smycke på bröstet, sid kjortel, blånadt linne, anlete skärare, bröst ljusare, hals hvitare än den renaste snö. Moder lade den märkta, hvita duken på bordet, framsatte de tunna, hvita hvetekakor och silfverbeslagna fat, fulla af allahanda mat, fläsk och stekta foglar: vin fanns
- ↑ Sönerna kallas: Halr (Friman), Drängr (Dräng, — fordom ock: en tapper man), Hauldr (Odalman), Þegn (Frälseman), Smidr (Smed, äfven Konstnär i allmänhet), Breidr-bonde (Storbonde), Bundinskegge (med bundet skägg — tyckes ha afseende på den omvårdnad om skägget, som tilägges bonden i quädet, då om honom säges att hans skägg „var skapat” — d. ä. väl skickadt och ansadt), Bui och Boddi (boende, bosatt), Brattskeggr (med rakt nedhängande skägg), Seggr (djerf, taldjerf) — Döttrarna äro: Snót (anständig, vettig), Bruþr (Brud), Svanni (hurtig och klok), Svarri (myndig), Sprakki (oförskräckt), Fljod (vacker Flicka), Sprund (quinna), Vif (Fruntimmer), Feima (blygsam), Ristill (ädelmodig).
- ↑ Med halm. Jfr. Heimskringla Olof d. Heliges saga c. 30.
