Sida:Svea rikes häfder.djvu/524

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
500

Hos Saxo hämnas han sin broder Hagbards död, men blir sluteligen af Danskarna slagen och dör i Skottland. I Ynglingasagan angripes han vid Uppsala af Yngves söner, och slår dem, men blir sjelf sårad till döden. Då, säges det, lät konung Hake lasta ett skepp med döda mäns kroppar och vapen, och derofvanpå göra ett bål. Seglen hissades, styret sattes i lag, vädret blåste från landet. Konung Hake, nära död, lades på bålet. Skeppet gick lågande utom öarna i sjön, och gerningen ihågkoms länge med berömmelse[1].

Af Yngves söner hade erik fallit i striden mot Hake: brodren jorund blef konung i Uppsala. Han hade förut, under sina vikingafärder, i Dannemark öfvervunnit och upphängt en konung från Halogaland. Dennes son träffade honom på en ny vikingafärd, vid Oddasund på Jutland, segrade, och öfvade mot Jorund vedergällningsrätten.

Om ane eller aun, Jorunds son[2] och efterträdare, säger Skalden Thiodolf blott, att han af ålder blef barn på nytt och sluteligen didde af horn.

  1. Yngl.S. c. 27.
  2. Inhemske Konungalängder kalla honom Hakon.