Ynglingasagans Konungalängd hvilar på en sammanhängande berättelse om sjelfva regenterna, hvilkens källa går upp till nionde århundradet. Den förvarar väl mest enskilda drag ur deras personliga öden, och öppnar oss sällan någon blick öfver landet och folket. Så mycket se vi likväl, att Uppsalakonungarnas på religionen grundade herrskap, i verkligheten var temligen inskränkt, sluteligen i sjelfva Svithiod nästan blott ett namn, under det Småkonungar delade makten, och i Götaland, hvilket gemenligen ej räknas till Ynglingarnas rike, ännu mindre åtföljdt af något stadgadt öfvervälde. En Götisk, af Uppsalakonungarna oafhängig, Dynasti, ur hvilken Ingjald Illråda fick sitt gifte, omtalas i Ynglingasagan[1]. Konungar ur denna ätt både i Vester- och Östergötland förekomma i andra Sagor, hvilka, ehuru föga värde man för öfrigt må tillskrifva dem, åtminstone här tjena att bestyrka YnglingaSagans berättelse, då de till en del anföra samma namn och personer. Desse konungar äro sjelfständige, och Uppsalakonung omtalas väl såsom mägtigare; men ej såsom deras erkände öfverherre[2]. Deras Dynasti är äfven en Odinisk; ty de
