Sida:Svea rikes häfder.djvu/557

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
529

härstamma enligt Ynglingasagan från en Gaut, af hvilken Götaland skall blifvit uppkalladt, och denne har åter sitt namn af Oden[1], eller är, enligt andra berättelser, Odens son[2]. Samme Gaut är likväl i Ynglingasagan farfar till Ingjald Illrådas svärfader, och Ingjalds gemål således blott i 4:de led aflägsnad från Oden. Det är ett nytt bevis huru lätt de mythologiska genealogierna i dessa tider intaga de historiskas rum. Men det fabelagtiga i sjelfva härledningen, (hvilket är redan tillräckligen uttryckt i den af Götiska namnet skapade stamfadren), visar huru litet Isländarne visste om dessa Götiska konungar. Alle ha likväl icke utan spår och namn ur erinringen försvunnit; och vi höra dem troligen oftast omtalas i de många för Isländarna okända konungar i Sverige, hvilka Saxo

    pp. 93, 94, 104. Enligt denna Saga friade Westgötakonungen Götriks son Rolf till Thorborg, dotter af Erik, konung i Uppsala, och vann den motsträfviga Sköldmön. Denna Erik gör Sagan, c. 7, till Alriks broder, och låter honom öfverlefva denna. Rolf Krakes Saga, c. 29, berättar ett Götiskt konungaval vid hvilket Thore Hundfot blef konung, emedan han ensam kunde uppfylla konungastolen; ty värdigheten skall varit fästad vid ett sådant villkor.

  1. Skalda s. 195.
  2. Herrrauds och Boses Saga. Ed. Verelius, Ups. 1666, c. 1.
34