Sida:Svea rikes häfder.djvu/564

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
536

stor krigsman och utförde märkeligare bedrifter än någon i hans slägt före honom, samt kallades derföre harald hildetand[1].

Aud, Haralds moder, hade i sitt senare gifte en son Randver, som, förmäld med en Norrsk kungadotter, blef fader åt Sigurd Ring[2]. I sin ålder skall Harald Hildetand satt denna sin stjufbroders son till konung i Uppsala, gifvande honom „allt Svithiod” och „Vestergötland”, men

  1. Oc þvi var hann kalladr Haralld Hilditonn. Så heter det verkeligen i Sögubrot p. 16 (hvarföre Lagerbring ej, såsom likväl mot honom blifvit anmärkt, sagt detta utan auctoritet). Men p. 5. l. c. förmäles om Harald, att hans framtänder voro storo och gullfärgade. Saxo säger att han, enligt någras berättelse, fått sitt tillnamn „ob eminentem dentium ordinem”. Hilditann kan härledas av Hilldur krig och Tann tand; och man har uttydt Haralds framstående tänder på hans krigiska egenskaper.
  2. HervararSaga c. 20. Han kallas dels Sígurdr Hringr, dels ensamt med detta senare namn (jfr. Sögubrot p. 19). Hos Saxo heter han Ringo och är son af en Svensk konung Ingeldus med Harald Hildetands syster. L. VII. p. 139. Sivardus Ring, Ragnar Lodbroks fader och konung i Skåne och Seland, är åter, enligt Saxo (L. XI, p. 168), en helt annan person, som lefde långt senare. I Herrauds och Boses Saga c. 8, säges, att om Sigurd Ring, Ragnar Lodbroks fader, funnits en egen Saga. — Troligen menas dermed den, hvaraf vi ännu i Sögubrot ha ett fragment quar, ty beskrifningen om Bråvallaslag åberopas.