Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
537
förbehållande åt sig sjelf „Dannemark” och „Östergötland”[1].
Angående kriget emellan dessa konungar öfverensstämma det Isländska Sagobrottet om Bråvallaslag och Saxo i det hela med hvarandra. Saxo nämner sin källa, nemligen ett quäde om detta slag, som ännu i hans tid erinrades och tillskrefs den gamla kämpen och skalden Starkother, hvilken sjelf skall ha deltagit i striden[2], och allt vittnar äfven i sjelfva berättelsen om dess poetiska ursprung. Oden uppträder i Brunes gestalt — en rådsherre, som ägde både Harald och Sigurds förtroende — och retar fränderna till krig. Hos Harald vinna dessa uppmaningar så mycket snarare insteg, som hans höga ålder gjort hans lif både för honom
- ↑ Så Sögubrot p. 28. HervararSaga c. 20 (som äfven afviker derutinnan, att hon kallar Randvers fader för Waldar och låter denne regera i Danmark), berättar att Sigurd Ring efter sin fader blef Dannemarks konung, men att Harald Hildetand var konung öfver Götaland och Svearike. Saxo öfverensstämmer deruti med Sagobrottet, att Harald satte Ring till konung i Sverige.
- ↑ Deruti öfverensstämma äfven Saxo och Sagobrottet, ehuru alla de bedrifter, som Isländarne och Saxo både förr och sednare tillskrifva Starkother, upptaga många mansåldrar. Göthriks och Rolfs Saga c. 3, omtalar tvenne af detta namn, hvaraf den äldre skall varit den senares farfar.
