Hoppa till innehållet

Sida:Svea rikes häfder.djvu/599

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
571

Senare än de Isländska slägtregistern och kungalängderna medgifva, infaller ock Ragnar Lodbroks och hans söners tid, i fall man rådfrågar främmande vittnesbörd. Både Englands och Frankrikes tideböcker känna dem; men deras underrättelser afvika i flera afseenden från de Nordiska. Munken Matthæus af Westminister, i sitt utdrag ur äldre krönikor, anför i berättelsen om Konungen i Ostangeln den helige Emunds död följande Saga[1], hvilken vi i korthet meddela. — Ej långt före den

    Olofs far hetat Godfred. Detta namn skrifves i Engelska Krönikorna äfven Guthferth och Gudred. Det är då ej otroligt, att vi här höra omtalas samma Olof, som hos Adam af Bremen kallas Analaph Gundredi filius, — som i Olof Tryggvasons Saga heter Olof Kenriks (Kenredsson) och den Engelske Olof — sluteligen samme Olof från Skottland, som enligt Egils Saga stridde mot K. Æthelstan i England. Han kunde, i Olof Tryggvasons Saga, så mycket lättare flyttas upp till Sigurd Rings tid, som denne sjelf kunnat förblandas med någon sednare af det namnet; ty i Danska konungalängder förekomma, utom den Ring, som efterträdde Harald Hildetand, ej mindre än tvenne senare Konungar Ring (jfr. Chronicon Erici Regis, Langebek, I. 154, 155, 156), af hvilka den siste, samkonung med Sigfrid, äfven kallas Annulo, eller i Olof Tryggvasons Saga (enligt det af Torfæus Series Reg. Dan. p. 386 citerade stället) Hringr Annulo. Isländare finnas, som göra sjelfva Sigurd Ring, Harald Hildetands brorson, till samtida med Carl den store.

  1. Flores Historiar. p. 314.