tiden lefde i Danskarnas rike en man af Kunglig börd vid namn Lothbroc, som en dag utfaren ensam i en båt med sin hök att på öarna jaga foglar, blef stormdrifven till hafs, och efter flera dagars sjönöd sluteligen kastad på Engelska kusten vid Redham i Norfolk, samt förd till Konung Edmund. För sin utmärkta skönhet behagade han konungen väl, berättade, emedan Danskarnas språk är närlikt det Engelska, den händelse som fört honom till England, förblef vid hofvet och vann genom sin skicklighet i jagt konungens stora ynnest, men väckte äfven derigenom en så stor afund hos konungens jägare Bern, att denne mördade honom i skogen. En trogen hund, som ej ville skiljas från sin herres lik, gaf anledning till mordets upptäckande, och mördaren dömdes att i samma båt, på hvilken Lothbroc kommit till England, öfverlemnas åt hafvet. Han drefs nu i sin ordning till Dannemark, blef förd till Hingvar och Hubba, Lothbrocs söner, och anklagade inför dem K. Edmund Lothbrocs mord. De svuro vid sina „Allsmägtiga gudar” att ej lemna mordet ohämnadt, angrepo England, samt öfvervunno och dödade K. Edmund år 870. — Bromton[1], som efter Matthæus af
- ↑ Chronic. ap. Twysden p. 802.
