Sida:Svea rikes häfder.djvu/633

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
605

hans hög skall resas på den kust af hans rike, som mest är utsatt för anfall[1].

Ragnar Lodbrok och hans söner, ehuru många främmande beståndsdelar ingått i sägnerna om dem, tillhöra derföre i grunden ännu Nordens gamla Hjeltesaga. De äro äfven de siste, om hvilka detta i full mening kan sägas. Derföre slutar jag med dem denna Inledning, hvars ämne mest varit Saguåldern i fäderneslandets häfder. Historiens ljus faller redan på slutet af den hedniska tiden. Skalderne ha ej förstummat; men deras intyg bli ej mera de enda. Samtida eller åtminstone ej alltför aflägsna vittnen kunna jämnföras. Christendomen förbinder Skandinavien med det öfriga Europa. — Sveriges tillstånd i denna brytning skall härnäst börja den egentliga berättelsen i denna häfdebok.




  1. Ivar. Wilhelm Eröfraren skall låtit uppbryta Ivars hög. Ragnars Saga c. 22. De utländska krönikorna berätta, mig vetterligen, ingenting derom; men Bromton Chronic. p. 809 ap. Twysden omtalar, att när Hubbe (Ivars bror) blef slagen af K. Alfred år 878. Danskarne begrofvo honom med stort rop i en hög, hvilken de kallade Hubbelowe, och som under detta namn ännu i Bromtons tid fanns i Devonshire.