Sida:Svensk Zoologi.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


n:o lo.

RUDA.

CYPRINOS Carassius. Linn. Karussa. på F. Kouru;

på D. Karudse; på T. Karausche, Garns, Raruz;

på Fr. Carassin; på Eng. Crucian; på Höll.

Hamburger, Steenharper.

Kroppen är något eggformig; Nafvelfenan har 10 strålar. Stjerten nästan odelt. Sidolinien är rak.

Linn. Syst. Nat. p. i4i6. Ejusd. Faun. Sv. p. 129. Fd. p. 564- Retz. Faun. Sv. p. 355. Cl. 4. Piscks. Ord. 4- abdominales. — £/oc/j Fiscb. Deutsclil. 1. 69. Tab. 11. — Klein Miss. pisc. 5. 59" 4- Tab. 1J. f. 2. — X« CépcJe Hist. Kat. des poi*s. 5- p- $49»

V id beskrifningen om Makrillen fästades Läsarens uppmärksamhet på buklenornas ställning mot bröstfenorna. Iludan ger ett nytt exempel på en annan flock, hvari de till buken hörande fenor äro fästade närmare stjerten än dem på sidorna, eller bröstets. Man har således gifvit denna afdelning namn af Bukfeniga Fiskar. Till dessa räkna vi Karpslägtet, som igenkännes med en merendels tandlus nuin och tvenne fåror i näsbenet; tre sir alar i giilkinimn; slät hvit alitig hr opp och som oftast nie strålar i buhfenorna. Hit hör Rudan, äfvensom många flera arter, så att den, som för ett ögonblick föreställde sig att naturen utvalt sig några hufvudformer, efter hvilka hon danat vissa sins emellan öfverensstämmande föremål, dem vi benämna arter af ett slägte, skulle tro alt hou funnit Karpformen behaglig och derföre hehållit den vid bildandet af många särskilta slag.

Nästan öfver hela Sverige och eljest i Europa, Siberien, till och med i Caspiska hafvet, är Rudan en bekant fisk, »om äger ett^litet trubbigt hufvud, ofvanpå mörkt sjögrönt och på sidorna gulare. 1 hvardera käken finnas, ehuru Ovanligt i karpslägtet, 5 hred*, fästan mindre utstående, tänder. Ögonen äro små och pupillen svart, omgifven med en guld blänkande ring samt en siifverfärgad iris. Näsborrarna halfraån-lika, sitta närmare ögonen än munnen. Kroppen, ehuru bredare än vanligen Samslägtingarnas, är ändå icke tunn utan någorlunda tjock, och betäckes med måttligen stora fjäll, hvilka åt ryggen till, äro mörka, fallande i grönt, men, kring buken gulaktiga. Sidolinien in,fal-