Sida:Svensk Zoologi.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


N:O 10.

RUDA.

CYPRINUS Carassius. Linn. Karussa. på F. Kouru; på D. Karudse; på T. Karausche, Garus, Karuz; på Fr. Carassin; på Eng. Crucian; på Holl. Hamburger, Steenkarper.

Kroppen är något eggformig; Navelfenan har 10 strålar. Stjerten nästan odelt. Sidolinien är rak.

Linn. Syst. Nat. p. 1416. Ejusd. Faun. Sv. p. 129. Ed. p. 564. Retz. Faun. Sv. p. 355. Cl. 4. Pisces. Ord. 4. Abdominales. — Bloch Fisch. Deutschl. 1. 69. Tab. 11. — Klein Miss. pisc. 5. 59. 4. Tab. 11. f. 2. — La Cépéde Hist. Nat. des poiss. 5. p. 549.




Vid beskrifningen om Makrillen fästades Läsarens uppmärksamhet på bukfenornas ställning mot bröstfenorna. Rudan ger ett nytt exempel på en annan flock, hvari de till buken hörande fenor äro fästade närmare stjerten än dem på sidorna, eller bröstets. Man har således gifvit denna afdelning namn af Bukfeniga Fiskar. Till dessa räkna vi Karpslägtet, som igenkännes med en merendels tandlös mun och tvenne fåror i näsbenet; tre strålar i gälhinnan; slät hvitaktig kropp och som oftast nie strålar i bukfenorna. Hit hör Rudan, äfvensom många flera arter, så att den, som för ett ögonblick föreställde sig att naturen utvalt sig några hufvudformer, efter hvilka hon danat vissa sins emellan öfverensstämmande föremål, dem vi benämna arter af ett slägte, skulle tro att hon funnit Karpformen behaglig och derföre behållit den vid bildandet af många särskilta slag.

Nästan öfver hela Sverige och eljest i Europa, Siberien, till och med i Caspiska hafvet, är Rudan en bekant fisk, »om äger ett litet trubbigt hufvud, ofvanpå mörkt sjögrönt och på sidorna gulare. I hvardera käken finnas, ehuru ovanligt i karpslägtet, 5 breda, fästän mindre utstående, tänder. Ögonen äro små och pupillen svart, omgifven med en guldblänkande ring samt en silfverfärgad iris. Näsborrarna halfmån-lika, sitta närmare ögonen än munnen. Kroppen, ehuru bredare än vanligen Samslägtingarnas, är ändå icke tunn utan någorlunda tjock, och betäckes med måttligen stora fjäll, hvilka åt ryggen till, äro mörka, fallande i grönt, men kring buken gulaktiga. Sidolinien infal-