Sida:Svensk Zoologi.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


k:o it. TYSK BLATTA.

BLATTA CERMAN1CA.

Är gulaktig, äfven på kroppen; i paralela svarta linier på ryggskölden. Täckvingarne ljust hornfärgade, utan punkter.

Linn. Syst. Nnt. i. p. ao44. 9. Fabric. Sp. In». 1. 544. Mänt. 1. aa5. Serbst Archir. T. 29. f. 10. Pontoppid. Atlas Dan. 1. p. 679. T. ag. Labillardiém Voyage å la recherclie de la Pérouse. llliger Magaz. 4. p. 254.

JLjiknar vid hastigt påseende den föregående, men ar något större, ryggskölden gulare, ehuru vid sidorna vattenklar, och ofvanpå utmärkt af 2 svarta linier som löpa från dess bakre knnt till hufvudet, hvarå spröten lysa mörkbruna och ögonen glänsande svarta, hvilket afbryter mot det blekgul a bröstet och bälgen. Äfven fötterna hafva samma färg. Täckvingarne äro klarare än på den Lappska, blekt gulbruna eller hornlika utan punkter eller fläckar, men med si.i 1 ådror, som vanligt hos slägtet försedde.

Framför många andra Insekter synas Blattorna särdeles danade att kunna spridas kring de från hvarandra aflägsnaste trakter af jordrymden och der finna liksom sitt naturliga fädernesland. Detta gäller äfven om denna , hvilken, utan tvifvel bördig från varmare himmels-strek, såsom Kina och Brasilien, furst i sednare tider intagit ett rum i cien F.uropeiska Fauna, och äfven i vår vid sidan af sina för illbragder bekantare slägtingar, sedan man funnit den omkring Stockholm och på andra ställen. Ehuru hos oss föga mera märkvärdig än till namnet, som med mindre skäl inskränker denna art inom Tyskland, torde dess menlöshet vara litet att påräkna, då Pontoppidan berättar att den blifvit ganska allmän och besvärlig i Danmark, dit den inkommit med Ostindiska fartyg bland varor och kläder; samt att avvi infunnit sig till en sådan mängd i ett Bränneri, att den på 2 år icke kunnat utrotas. Landsfolket, säger han, har lått så mycket större sorg, som den ödelägger Syrsorna i husen, hvilka der hyllas, utom när de först visa sig, hvilket Bönderne då anse som ett dödens förebud. Labillaräiére ger icke mindre öfvertygande intyg om dessa Blattors frätgirighet. Under resan i stilla Oceanen inritade de sig till ofantlig mängd om