N:O 13.
RÄF.
CANIS Vulpes. På F. Kettu. Repo. På Fr. Renard. På Eng. Fox. På T. Fuchs. På Ital. Volpe. På Sp. Raposa. På D. Rev.
Hufvudet är bredt med afsmalnande Nos och hvita Läppar. Utöronen stå upprätt och äro liksom Framfötterne svarta. Svansen är mycket hårfull rak, med hvit spets.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. 1. 1. p. 73. Cl. 1. Mammal. Ord. 2. Feræ. — Faun. Svec. n. 7. — Mat. Med. n. 6. — Retz. Faun. Sv. p. 9.— Thunb. Beskr. på Sv. Djur s. 7. — Schreb. Sängth. 3. s. 354. t. 90. — Buffon. II. n. 7. p. 75. t. 6. — Pennant Britt. Zool. 1. p. 7.
Naturen synes ifrån början hafva skänkt Räfven åt
Norden, ehuru han sedan tillegnat sig alla luftstreck emellan
begge Polerna och vunnit för sitt skaplynne en ryktbarhet,
icke mindre känd af den heliga än profana skriftställaren,
både för och efter Esops tidehvarf.
Räfven liknar närmast hunden, särdeles med sina inre delar. Gemensamt med honom och hela slägtet har hon 6 framtänder i öfra käken, ock lika många i den nedra; enkla inböjda betar samt 6—7 oxlar på hvardera sidan. Han åtskiljer sig dock genom formen af hufvudet, som är i jemförelse med kroppen, större och bredare än hundens, samt utmärkt spetsigt åt den med märkbara morrhår försedda nosen; har kortare öron, större svans, lurfvigare och längre hår, ögonen snedare ställda, och en egen, stark, obehaglig lukt; men än väsendtligan tyckes hans naturliga egenskap vara, att icke kunna fullkomligt tämas, i följe hvaraf han liksom trånar och dör af ledsnad, då hans medfödda frihet beröfvas honom.
Sjelfva kroppens vanliga längd utgör en aln och 2—4 tum, den raka svansen oberäknad, som ensam hinner till tre qvarter. Färgen är allmännast hvad man kallar Röd som en Räf, fast något blandad med hvitt i pannan, vid skuldrorna och längst bak på ryggen, samt yttre sidorna af bakbenen. Likaså synas kinderne och strupen hvita, men bröstet och buken deremot gråaktiga. Ändteligen lyser spetsen af öronen svart, och svansens yttersta ända visar en utmärkt hvithet. Att vissa förändringar i storlek
