Sida:Svensk Zoologi.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


k: o 10. RÄF.

C ANIS Volpes. På F. Kettu. Repo. På Fr. Renard.

På Eng. Fox. På T. Fuchs. På Ital. Volpe. På Sp.

Raposa. På D. Rev.

Hufvudet är bredt mod afsmalnande Nos och hvita Lappar. Utöronen stå upprätt och äro liksom Fi amjötterne svarta. Svansen är mycket hårfLilI, rak, med hvit spets.

Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. i. i. p. 7^. Cl. i. Ma mm a T.. Ord. 2. Fera-. — Faun. Svec. n. 7. — Mat. Med. n. 6. — Retz. Faun. Sv. p. q.— Tliunb. Beskr. på Sv. Djur s. 7. — Schreb. Sängth. 3. s. 554- t. 90. — Buffon. IL n. 7. p. 75. t. G. — Pennant Britt. Zool. i. p. 7.

lNaturcn synes ifrån början hafva skänkt Fuifvon ut Norden, elinru han sedan lillegnat sig alla luftstreck emellaa begge Polerna och vunnit fur sitt skaplynne en ryktbarhet, icke mindre känd af den heliga än profana skiiftställaren, både för och efter Esops tidehvarf.

Räfven liknar närmast hunden, särdeles med sina inr* dolar. Gemensamt med honom och hela slägtet har hon G Jr amtänder i vjra litiken, ock lika många i den nedra; enkla inböjda betar same 6—7 oxlar på hvardera sidan. H<m åtskiljer sig dock genom formen af hufvudet, som är i jemförelse med kroppen, större och bredare än hundens, samt utmärkt spetsigt åt den med märkbara morrhår försedda nosen; har kortare öron, större svans, lurfvigare och längre hår, ögonen snedare ställda, och en egen, stark, obehaglig lukt; men än väsendtligan tyckes hans naturliga egenskap vara, alt icke kunna fullkomligt tärnas, i följe hvaraf han liksom trånar och dör af ledsnad, då hans medfödda frihet beröfvas honom.

Sjelfva kroppens vanliga längd utgör en aln och 2—4 tum, den raka svansen oberäknad, som ensam hinner till tre qvarter. Färgen är allmännast hvad man kallar Röd som en Räf, fast något blandad med hvitt i pannan, vid •orna och längst bak på ryggen, samt ytire sidorna af bakbenen. Likaså synas kinderne och strupen hvita, men bröstet och buken deremot gråaktiga. Ändteligen lyser spetsen af öronen svart, och svansens yttersta ända visar en utmärkt hvithet. Att vissa förändringar i storlek