Sida:Svensk Zoologi.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


a ELGHJORT.

bet; i sitt uppförande visar han en ädel stolthet, som afhåller fruktan och påkallar tillgifvenheten. Med tillräckligt mod att möta faran och nog styrka till sitt försvar, missbrukar han intetdera , men går ofta segrande ur striden med sjelfva Lejonet (se mitt Utk. till Elsfis Nat. Hist.). Intet af dessa Djur tillhör Svenska Fauna; men hon äger Elgen, som i många afseenden, bland svenska inhemska Landtdjur, förtjenar en utmärkt plats. I storlek öfverträffar han dem alla, och dess sköna horn, resliga ställning, snabba lopp, godhet i åtbörder och fredsamhct mot andra, äro egenskaper, som S3'nas berättiga honom till något slags företräde framför de öfriga.

Elgen är, såsom fullväxt, vänligen öfver bogarna 6 fot och par tum hög, hvartill kommer hög manke, täckt med 6-7 tums långa hår eller man; öfver länderna är han då blott 6 fot; halsen är r fot och ix tum lång och hufvudet 2 fot och 6 tum i längden. Man har likväl anmärkt dess böjd ända till 8 fot och vigt till 1229 skålpund. Pennant skall ha sett ett par Elghorn af 32 tums längd' och 56 skålpunds vigt. Honan har lägre manke och obetydlig, ljusare man; hon är lägre, kortare och tjockare, svagare samt utan horn och den knöl, som på hanen efter 3-4 månaders ålder börjar kännns som en böna, under främre delen af strupen, vid nedra käkens bas och som tillväxer med åren och är en strutformig förlängning af huden 4-& tum lång, täckt stundom med 6 tums långa hår; denna knöl minskas hos gamla Elgar. Djurets färg är brunaktig mörkgrå och inunder ljusare, eller håren äro askgrå med svartbruna spetsar; svansen, som är par tum lång, är ofvanpå mörk och inunder hvit. Likväl är färgen efter ålder och årstid något olika; de unga äro mera ijusbruIia. Ju bättre föda Djuret njuter, ju tidigare sker hurfäl.1- ningen, som vanligen inträffar i Febr. eller Mars; kalfvar födda i Maj, fälla första gången håren i Augusti och det inom 8 dar. Hufvudet är stort; öfre läppen hänger 2-5 tum öfver den nedre, är iver, liksom ^antig, något klufven, har stundom en 4kantig fläck och kan genom egna starka musklar upplyftas, i synnerhet då Djuret vill äta lågt växande örter. På nosen Hnnas par tums långa morrhår. Både i öfre och nedre käken finnas på hvar sida 6 oxeltänder, af hvilka de nedre ha taggar, men de öfre äro släta. Tungan är mjuk och len. Näsborrarna äro Vida, 5-6 tum åtskilda och som luktnerverna tillika äro stora, borde ma a tro luktorganen vara bland de full-