angifver en Fulvius Hirpinus såsom uppfinnare af detta slags läckerhet, någon tid före krigen emellan Cesar och Pompejus. Man hade ordentliga ställen eller så kallade Cochlearia, för att göda Sniglarne med kli och ljumt vin. Varro säger att de vexte så mycket att Snäckan kunde rymma 10 qvarter: och voro djuren i jemförelse så stora, så var Plinii aftonmåltid icke den minsta, som bestod af ett sallathufvud, tre snäcksniglar, två egg, en kornkaka jemte sött vin och snö eller is. Äfven i sednare tider har man icke förgätit bruket af dessa Snäckor på flera orter. De samlas om hösten, sedan Snigeln inkrupit och formerat sitt lock, t. ex. i Swaben kring Ulm m. fl. st. och hela båtlaster föras af särskilta Snäckhandlare utför Donau floden. I Wien och på andra ställen ätas de i mängd under fastlagen, och förvaras till sådant bruk i egna Escargatoirer eller Snigelgömmen, af plankor inhägnade, hvarest Sniglarne födas med flera under dem tjockt spridda grönsaker. Då de i köken användas, kokas de först med vatten, och blifva sedan med olja, salt och peppar tillredde, och anses då som en mycket smaklig rätt af dem som värdera denna föda.
Tab. — fig. 1. visar snäckan sådan som den vanligen finnes. — 2. locket. — 3. snäckan sönderbruten på sidan för att utmärka de skruflika hvarfven. — a. mynningen eller öppningen. — b. yttre läppen eller kanten. — c. nafveln (umbilicus) eller snäckans bas derifrån pelaren (columella) c. f. börjar , omkring hvilken vridningarne (anfractus) h. e. g. f. som utgöra vindeln (spira) löpa till spetsen (apex) vid det öfre f. hvarest djurets lefver ligger. — d. bålen eller buken (venter). — 4. snäckan itusågad, hvarigenom de 5 vridningarne synas ini. — 5. snigeln något mindre än i nat. storlek. — a. hufvudets ända med de 4 tentaklerne. — b. öppningen för generationsdelarne. — c. gördeln (le manteau). — d. öppningen för respirationnen. — e. för exkrementerne. — f. fållen eller foten. — g. bakdelen af kroppen vriden efter snäckan i hvars spiral den gömmes. — 6. hufvudet af snigeln under parningstiden med begge öppningarne för fortplantningsdelarne. — 7. dessa delar särskilt intagne, sedan de utträngt, mycket förstorade, satte mot hvarandra i naturlig ställning. — 8. begge könens inre till generation hörande, förenade delar. — a. hanens. — b. dess bihang. — c. lifmodern. — d. — g. föreningsgång emellan lifmodern och hanens del. — h. h. h. ett särskilt rör (vas deferens) som öppnar sig eggstocken. — e. bihanget till lifmodern. — f. testiklarne. i lifmodern och slutas på en annan gren med päronlik utvidgning. — k. hvari en purpurvätska stundom finnes. — 1. ett krusigt rör som öppnar sig i eggstocken d. och slutar sig i lefvern. — 9. kärlekspilen, som finnes innesluten i e. (fig. 8 ) Figg.6. 7. 8. 9. äro lånte från Swammerdam.
