Sida:Svensk Zoologi.djvu/183

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


n:o 19. ALLMÄN EKORRE. /

qrilJRUS vri-oais. horn. Uorre, lgarn. Gråshinn. Pi F Orava. På ¥r. XcureuH På Eng. Common sainrrel. T. Eichhorn. \\\ It. SclUarro. På Sp. £*?«*/<>• Pa D. ^er/». På R. B;WA«. Kroppens förg ar, den hvita buken undantagen1, om sommaren rödbrun, men vintertiden blågrå. Ut öron ert stå upprätt med tofsar i andarne.

X,,„n Syst. "-t ed. firad, t- 1. P- »45- Cl. i. Mammalia. CW. 4G-ircs - la un. Su. p. 57- - «<« Fann. So. p. *o. - Thunt. lieskr. på Sv Diur s. 41. - Sehreb. Säugth. 4- •• 457- t. aia. - Buff. H.st. na t. 7. 95- t. 5a. _ Pmnant fer. Z -o!, r. p. 107. - **«*. Zool. p. 12a. - »erraann. Obs. Z ol- Saml. Rus,. Gescl.. 3- a, 5*7— G«««er*r Nfiu uSd..a.d. Ih.x.s.a55.—iNorJhohns Diap. om Jemtl. Djuriängeii. Up* 1749.

Djursläkter Ibland de däggande, som äga endast

nansittande länga framtänder i ö/ra ock

nedra Mien, utan några betar» kalla» samtligen Gnagare

(Glirés) ttkiljas sinsemellan genom dessa framtån j olika If.i hållande. Vi Böna således hos det till samma familj räknade Ekon s aiter, de öfra begge tänderna vigglika och de nedra merendels smalare, längre och hoptryckta, tamt 5 oxeltänder i öfra käken och 4 i d'ti un di a j>u hvar sida ; på fratnfötlerna lia de 4 tår, jemte tecken till tumme, och 5 på de bakre, och utom sill detta, utmärka de sig med deras länga och härfulla si ans. De flesta, al' naturen mycket lifliga, ha alla något täckt och fint i deras sammansättning.

Det är ett temligen talrikt slägte, spridt i alla delar af jordklotet, men åtskilliga arter tillhöra likväl egentligen Norden. Gemensamt med några länder af samma polhöjd som fädernesbygden, anse vi tre slag såsom inhemska: den allmänna, den svartstrimmiga och den flygande Ekorren.

Den förstnämde, som nu är föremålet, ar, hela djuret, utom svansen, ungelär 8 tum och 6 lin. i längden, och väger 18— 24 lod. Dess nätta hufvud, betäckt med rödbruna hår, är något hoptryckt vid sidorna, litet upp. höjdt öfver hjessan, och löper i en böjd linie fram öfver den platta pannan utåt nosen som är ofvanpå rödaktig. Under denna synes oiia luppen klufven och den nedra är