Sida:Svensk Zoologi.djvu/183

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


N:O 19.

ALLMÄN EKORRE.

SCIURUS Vulgaris. Ikorn, Ikorre, Igarn, Gråskinn. På F. Orava. På Fr. Ecurenil. På Eng. Commons squirrel. På T. Eichhorn. På It. Schiarro. På Sp. Esquilo. På D. Egern. På R. Bjelka.

Kroppens färg är, den hvita buken undantagen, om sommaren rödbrun, men vintertiden blågrå. Utöronen stå upprätt med tofsar i ändarne.

Linn. Syst. nat. ed. Gmel. 1. 1. p. 145. Cl. 1. Mammalia. Ord. 4. Glires — Faun. Su. p. 37. — Retz. Faun. Su. p. 40. — Thunb. Beskr. på Sv. Djur. s. 41. — Schreb Säugth. 4. s. 457. t. 212. — Buff. Hist nat. 7. p. 253. t. 32. — Pennant Br. Zool. 1. p. 107. — Arct. Zool. p. 122. — Hermann. Obs. Zool. — Saml. Russ. Gesch. 3. s. 517. — Gatterer Nütz u. Schad. d. Th. 1. s. 255. — Nordholms Disp. om Jemtl. Djurfängen. Ups. 1749.




De Djursläkter ibland de däggande, som äga endast tvenne tätt sammansittande långa framtänder i öfra ock nedra käken, utan några betar kallas samtligen Gnagare (Glires), men åtkiljas sinsemellan genom dessa framtänders olika förhållande. Vi finna således hos det till samma familj räknade Ekorre-slägtets arter, de öfra begge tänderna vigglika och de nedra merendels smalare, längre och hoptryckta, samt 5 oxeltänder i öfra käken och 4 i den undra på har sida; på framfötterna ha de 4 tår, jemte tecken till tumme, och 5 på de bakre, och utom allt detta, utmärka de sig med deras långa och hårfulla svans. De flesta, af naturen mycket lifliga, ha alla något täckt och fint i deras sammansättning.

Det är ett temligen talrikt slägte, spridt i alla delar af jordklotet, men åtskilliga arter tillhöra likväl egentligen Norden. Gemensamt med några länder af samma polhöjd som fädernesbygden, anse vi tre slag såsom inhemska: den allmänna, den svartstrimmiga och den flygande Ekorren.

Den förstnämde, som nu är föremålet, är, hela djuret, utom svansen, ungefär 8 tum och 6 lin. i längden, och väger 18—24 lod. Dess nätta hufvud, betäckt med rödbruna hår, är något hoptryckt vid sidorna, litet upphöjdt öfver hjessan, och löper i en böjd linie fram öfver den platta pannan utåt nosen som är ofvanpå rödaktig. Under denna synes öfra läppen klufven och den nedra är