Sida:Svensk Zoologi.djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
25
EIDER-GÅS.

dade. Th. Bartholins vitsord synes vara en borgen derföre[1]. En så nyttig fågel som denna, tyckes också vara berättigad till den fred som Danska förordningar förunna honom. I Norrige är han hela året fridlyst för snaran och lodet, och icke en gång eggen få vetterligen borttagas vid 10 R:drs böter. Kanske vore han äfven värd samma grannlaga medfart i våra Skärgårdar, der likväl, enligt Kongl. Påbudet af 22 Mars 1647, »The som i skärgårdarne boo icke förtagas med nät fånga Sjöfågel (Eidern förmodligen icke undantagen) som kommer om then tiden (Leketiden) i stor myckenhet uthan effter, och mången ther eljest hafver sin näring uthaff, hvilken så härefter som härtill sin rätt blifvit förbehållen.»

Tab. — föreställer et par Eiderfåglar, Hane och Hona, efter inunder bifogad skala.



  1. Neque vanus nonnullrum rumor nos terrere debet, epilepticos insultus ex usu harum plumarum timentium, quod periculum nec dunullus, quod sciam, incurrit. Medicin. Danor. domest. p. 65.