N:O 26.
NÖTSKRIKA.
CORVUS Glandarius. Ållonskrika. Kornskrika. På F. Pähkinähankka. På Fr. Geai, Jacques, Richard. På Eng. Jay. På T. Heher, Nusshecker (i Pomm. Markward). På It. Gaza. På R. Ronscha. På D. Skov-skade.
Täckfjädrarne på vingarne äro blå med svarta och hvita tverränder; kroppen är blekt rödbrun och spräcklig.
Linn Syst. Nat. ed. Gmel. I. 2. p. 368. Cl. 2. Aves. 2. Picæ. — Faun. Svec. n. 90. — Retz. Faun. Sv. p. 93. — Sparrm. Ornithol. VIII. s. 33. — Buff. Aves. 3. p. 107. t. 8. — Ej. Naturgesch. d. Vögel durch Otto. 7. s. 219. fig. — Pennant Britt. Zool. I. p. 226. — Arct Zool. 2. p. 252. — Brunnich Ornith. bor. p. 9. n. 33. — Georgi Reis. th. I. s. 65. — Orphal. Jägerschule. I. s. 384.
Vid betraktande af Vårfågel- och Kråke-slägterna
synes gränsen emellan Falkarnes naturliga ordning och den
som bär namn af Skatornas icke vara särdeles märklig.
En mera kullrig och derjemte ryggad (cultratum) näbb
bestämmer de sednares, i hvilken, utom många andra,
ktåkearterne intaga ett stort rum. Desse igenkännas
dessutom genom de tillbaka liggande borstlika fjädrar som
betäcka näsborrarne; de äga en broskaktig tvåklufven
tunga, och fötter ne äro spatserande.
Nötskrikan, en af de vackraste af våra inhemska fåglar, tillegnas också dessa slägtmärken. Knappt så stor som en Kaja, utgör hela hennes längd emellan 13 — 14 tum, hvaraf stjerten ensamt innefattar föga mindre än hälften. Hufvudet ,något stort efter slägtets natur, betäckes med långa, mjuka, hvitaktiga och svartstrimiga fjädrar, hvilka kunna likt en tofs efter behag uppresas. Näbben, tjock och, svart, är 1¼ tum ktng, med den öfre käken i spetsen litet böjd, och döljer en äfven svart tunga som i ändan klyfves. Vid mungiporna sitta 5—6 svarta och styfva hår, nedanföre de af små fjädrar höljda näsborrarne. Ögonringens färg är nötbrun, men sttöter stundom på ljusblå, som hos skatan. Å ömse sidor af undra käken sitta ofvanför den merendels hvita strupen tvenne mörka fläckar eller breda ränder som
