nedlöpa på halsen, hvilken liksom nacken, ryggen, bröstet och buken faller i rödbrunt med grått blandadt, utom öfra och undra delen af gumpen som är hvit. På vingarne, som hoplagde äga stjertens halfva längd, äro de yttre pennorna brunsvarta med ljus kant framtill och hvitblå vid deras fäste; de inre deremot glänsande svarta; likväl äro de främres strålar hvita, och de bakreste i ändan kastaniebruna. Fågelns förnämsta fägring består dock i täckfjädrarne, hvilka ensamt göra honom ökänd bland alla Europeiska fjädrade slägter; dessa som ligga öfver de yttre vingpennorna, prydas täckt af hvita, ultramarin-blå och svarta fyrkantiga fläckar eller tverränder, ty hvar fjäder är vid fästet hvitblå, midtpå än mer lysande och mot ändan svartblå. Stjertfjädrarne, alla nästan lika långa, äro nära gumpen grå och för öfrigt svarta, utom de tvenne yttersta, som på undra sidan synas blekare. Smalbenet är längre än de ljusbruna tårne, hvaraf den medlersta förenad med den yttersta medelst första leden, har lika längd som näbben, och deras klor äro långa, temmeligen böjde och brunfärgade.
Könen torde något åtskiljas genom färgornas liflighet, och hanarne deruti ha företräde för sina makar, hvilka deremot vinna något i storleken. Äfven åldern kan förändra utseendet, och derifrån må härleda sig de skiljaktigheter som vid somliga författares beskrifningar förefalla.
Nötskrikan är bekant i de flesta delar af Europa, äfven i Siberien ända till trakterna kring Baikal-sjön. Det är troligt att hon finnes på flera ställen i Asien och kanske in i sjelfva Kina, som Pennant af der gjorda målningar fått anledning att förmoda.
I skogar, något aflägse från bebodda ställen plär denna fågel välja plats för sitt näste, som bygges icke särdeles högt uppe i ekar, någon gång i ett barrträd helst för sig sjelf stående, eller äfven i hasselbuskar och små björkar. Till formen halfrundt och skållikt, synes det utanpå hopsatt af torra qvistar och innantill flätadt af vekare rötter eller Ljungris, utan vidare yttre skyddsvärn eller inre beklädning. Detta sker i början af Maj månad, hvarefter honan värper 5—7 egg, knappt så stora som dufegg, kortare än skatans, fint spräckliga på blekgrön botten af grå eller bruna punkter, hvilka sammanflytande vid den trubbigare
