trängande oljud öfver dem. Ännu vissare är man, när, utom allt detta, Strömmingen spritter och uppskjuter eller ger sig opp ur vattnet som ett stort segel, hvaromkring det, oaktadt storm, är lugnt och som ett hvitt skum; när det liksom kokar i vattenbrynet (mörar, mölar), som härleder sig från fiskens häftigare andande, under det han gapar, sväljer vattnet och åter utsprutar detsamma, då tillika en sträng af vattenbubbior står genom borren (anus) på honom; när det på långt håll luktar och derjemte fjällen kringspridas i myckenhet på hafsytan.
Gent emot riktningen af vädret och strömmen ställer Strömmingen hufvudet i sin gång. När en vänder sig, så göra de det alla tillika, och stryka jemt fram liksom vore raden tverskuren på sidorna. Likväl stadnar han icke, utan stryker stundom tillbaka om hvarann, ibland rundt om flera slag, under det han hvar gång alllid vinner något emot strömmen, efter hvilken, i fall den kastar sig, Strömmingen strax riktar hufvudet. Nyss kommen från djupet och stadnande nära land, gnider han buken och sidorna mot stenarne, och munnen är i beständig rörelse. Om han nu stiger på sköten, borrar han hufvudet in på densamma; men flyttar han läget eller går åter till sjöss, gör han långrad, och stryker ordentligt, men med utmärkt hastighet, förbi uddar och grund. Skyllrar han åter ur vattnet, tågar han saktare, men eljest ränner han som ett slagregn, och möter han grund så skyggar han med lika skyndsemhet.
Förebud till en förmånlig Strommingsfangst äro, när fisken gör blänka, mörar, orar och dammar, efter en storm som drifver åt fiskareställen och lugn derefter följer; när hela Strömmingsberget visar sig i vattenbrynet och måsen sväfvar deröfver; när Strömmingen tränger på sköten, eller, då den utsättes, i ögonblicket alldeles genomrännes. Fiskare ha också andra märken i afseende på årstiderne. De tro t. e. att i goda kornår på landet, fisket mindre lyckas, och tvertom; kulna vårar anse de mera gifvande. Om Strömmingen leker första gången i ny, fullmånad eller nedan, så följer han samma ordning hela sommaren. Men om mycken vår-is infinner sig, äfvensom in på året lång torka med lugn; hafvet ovanligt utfallit och måsar icke synas invid landet; blott hanar af Strömmingen visa sig, eller deras mjölke och likaså rommen kännas hårda; Tånglake fås i mängd, Hafssnålen (Sygnathus) kommer hoptals i skären, och Hvassbuk och Röd-
