Sida:Svensk Zoologi.djvu/269

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
27
HVASSBUK.

maga-Strömming infinna sig, betages hoppet om ett ymnigt Strömmingsfiske.

Hvarest detta idkas är vid hafskanten på passande ställen i hamnarne uppförda bodar och afstängda platser eller Notgårdar (Gistergård) med nedslagna störar. Arbetet förrättas till sjös med båtar och fiskredskap. Till en båt fordras några stora kar eller tunnor till försaltning af fisken, samt nödvändiga tunnor och fjerdingar till dess vidare insaltande; 12—24 skötar, 2 famn. djupa och 12—20 famnar långa med maskor, 9½— 10½ hvarf på hvart qvarter, bundne af enkel och från sig spunnen fin linnegarnstrå; 20—30 skötlinor med vårdar. En strömmingsnot, i storleken lämpad efter intressenternas antal och fiskvattnets djup, är 16—24—30 famnar lång på hvar arm, samt vid de mest grunda ändarne (hårflarne) 2 famnar (120 helt fyrkantiga maskor) och 4—6 famnar djup vid kilen eller påsen som dessutom har mycket trängre maskor vid ändan, hvarigenom äfven mycken småströmming medföljer. Vid öfra och nedra äggen af noten fästas linor af hampa eller tagel (telnar), samt vid desse å den nedra ovala stenar (hallar) med half alns långa hampsnören (hallband), och upptill trä- eller flarnbitar (läten). Fiskaren iakttager noga Strömmingens gång äfven som strömmen och vädret, och derefter passar skötarne i förväg eller omkring mölen der en sådan märkes. Händer åter att Strömmingen rusar ifrigt på sköten, är ofta tillräckligt att endast utsätta dem, då de genast kunna så fyllas, att 2 personer måste upplyfta ett stycke i sender af sköten, och 3—4 tunnors mängd sitta på ett enda. Noten, som brukas mest af hampa och äfven af lin, såsom lättare, och derjemte snarare torkad, fordrar deremot mer arbete och kastas icke gerna ut med mindre man af förut anförda tecken och anledningar är säker om fångsten. Redskapen färgas med en god lut af björkaska, hvari björkbark blifvit kokad, samt något tjära dertill blandad. Men den varsamheten är nödig, att ingen gammal eller ruttnad redskap lägges förut i luten som man ärnat för den nya, helst den genast då äfven angripes.[1].

Tillverkningen af Strömming är olika efter de särskilta metoder som dervid iakttagas.

För vanlig insaltning göres lake af upplöst salt så stark att färsk Strömming derpå flyter. Ogälad lägges den deri

  1. I Roslagen och Östgöta skären förekomma vid redskapen vissa förändringar, och ibland olika benämningar, hvarom vidlyftigt anföres i ofvanberörde begge dissertationer.