Sida:Svensk Zoologi.djvu/296

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


32 TAGELMASKEN.

j de af samma verk följande editioner, kan icke lätt uppgifvas, om icke, att detsamma såsom oriktigt befunnit icke borde å nyo upprepas.

Likväl som förklaring härå uteblifvit, har man också saknat en afgörande detf.lj om Tagelmaskens verkliga förhållande, och dessutom icke deraf ägt annat än ini*a eller ofullkomliga afbilder.

Det,ta kräk är bekant öfver hela Rnropa, befintligt på morasiga ställen, i bäckar, äfven källor och mest der lerbotten finnes, i hvilken, efter v. Linnés uttryck, masken lefver som-i sitt naturliga element. Hans trinda , som en grofie eller finare tråd jemntjocka kropp, förekommer af olika längd, från qvarterets till alnens. Den främre ändan icke mer utvidgad än ånn öfriga kroppen, slutas trubbig, med en för nakna ögat omärklig rund munöppning, men som, då masken torkar , nästan i trekant hopdrages. Den an» dra ändan eller stjerten är yUerst klufven i tvenne trubbiga delar, hvilka liksom döljas inom den krökning, som stjerten till någon del hoprullad formerar *). Denna af DeGcer först anmärkta egenskap hos masken att vara klufven i stjertilncian, har sedermera icke undfallit Guze och "Muller, lika litet som del bör numera någon särdeles uppmärksam granskare, och sannolikt linnes i detta förhåliail«]e grunden till den fordom föregifna 2klufna munnen, och de horisontela trubbiga käftarne, som i sjelfva verket icke finnas, ty då masken simmar, framskjuter alllid den förstnämda.

Maskens yta är hård **) och nästan hornaktig; till färgen hvit, gulbrun eller svart, så framt icke desse särskilta nyanser utmärka olikhet i arten. Då färgen är ljus eller blekare synes alltid ändarne svarta. Midtigenom hela kroppen tyckes en dunklare linie löpa, hvilken tvifvelsutan är tarmkanalen. Det är troligt, alt Tagelmaskcn är ett ibland de djuren, som föda lefvande ungar. Glhc, som uppoffrade så utomordentlig möda för kännedomen af ma^kkräken, upptäckte äfven hos sådane, som han ansåg hörande till detta slägte, med beväpnade ögon en o •) Detta har gifvit Pallas anledning i dess diss. de infestis vivemibus etc. p. io. att till Gordii slägtkarakter fora: Cauda uncinulo terminata.

  • ') «Durus est adeo ut vix pede couteri pessit*. Aldrovand. de Insect.

p. 720. C. X. (Bonoa. i658).