blir dens bane, som hyser detsamma[1]. Göze berättar sig äfven sett tagelmaskar hos grodor, och Müller hos flere riskar, hvarjemte Pallas tillägger, att masken inborrar sig i deras gälar, hvaraf fiskarne dö. Också i Tyskland, der masken från längre tider falt namn af Wasserkalb, skall denna benämning härröra deraf, att man trott kalfvar sluka honom med drycken, hvarefter de efter hand aftyna. Dylikt skall, enligt Pallas (N. Nord. Beytr.), ha händt 1777 längs efter Obfloden, der hästar och boskap oförmodligen stupat, och befunnos invertes behäftade med Tagelmaskar (Haarwürmer) som de med vattnet insörplat, och hvilka, sedan de genomborrat magen, inträngt i lefren och lungan. Vi böra icke bestrida dessa uppgifter, och tillika icke förbigå en annan af mycken ryktbarhet, det kanske blott på inbillningen fotade tillmälet, som i somliga landskap göres djuret, att genom styng orsaka fulslag eller en i fingerändarne och nära naglarne uppkommen högst pinsam värk och påföljande bulning (Panaritium, paronychia). Härpå grundar sig det välkända namnet Onda bettet, som man derföre tillagt masken. Man har likväl i sednare tider trott dessa beskyllningar ogrundade, och tillskrifvit blott den hastigt omvexlande kylan eller värman, för hvilken händerne varit insatte, den verkliga orsaken. Men då i synnerhet sådane personer, som nödgas ofta väta händerne, såsom fiskare och tvätterskor, röna ett dylikt missöde, torde icke med fullkomlig säkerhet ännu kunna afgöras, huruvida fågelmasken är alldeles oskyldig. Spielman har dessutom genom sina nyare uppgifter icke betagit oss alla tvifvelsmål[2].
- ↑ Att larver, som vänta deras förvandling under vattenyran, äro för sådana kräk utsatte, är således mindre underligt; men att fullkomnade skal-insekter, hvilka både som larver och utvecklade bebo det torra, kunna herbergera dem, mä icke lika lätt förklaras. Svartz har sett en honom af Herr Schönherr benäget meddelad Gordius, ej olik den vanliga, men något mörkaie och 6 tum lång, hvilken blifvit tagen i en lefvande Carabus latus! Kanske har det händt, att den efter sin natur glupske skalbaggen slukit någon sådan, emedan Göze omtalar att Tagelmaskar blifvit efter regnstormar funne hoptals strödde på jorden.
- ↑ Vid händelser af denna smärtande krämpa, af hvad orsak den må härkomma, torde följande medel genast i början kunna användas. Ett nyvurpit egg öppnas och hvitan skiljes från gulan, hvartill blandas ett par knifsuddar salt, som, för att väl smälta, med en trädpinne omröres. Detta liniment bredes på linneskaf som svepes om det sjuka fingret, hvilket sedan löst förbindes. Under de följande 2:ne dygnen vidröres icke förbindningen, då man efter den tiden finner
