Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi.djvu/307

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
41
VANLIG BJÖRN.

gamla verldens Landtbjörn, utmärker Polar- eller Hafsbjörnen sig så väl genom sin oföränderliga hvita färg som längre hufvud och utsträcktare hals, och den svarta i Amerika genom smalare nos, längre öron, och raka, svarta och skinande hår; men de ha likväl alla till sednare tider varit misskände och förblandade med den verldsbekantaste af dem , hvilken nu är ämnet för den historiska teckning, som vi härjemte lemna.

Detta djurets fysionomi är utmärkt. Hufvudet är långlagdt och bredt baktill; pannan platt och framåt sluttande, der den kägelformiga och nästan som ett svintryne trubbiga nosen börjar. Ögonen, som äro mycket små, betäckas af de på sned öppnade ögonlocken. Öronen, korta och rundade, slå upprätt. Den öfre käken är längre än den undre, hvars läpp har 18 små uddar. Ordningen af tänderna är som vi nyss anfört den. De äro 36 till antalet, och formen af oxeltänderna visar mycken likhet med menniskans och de djurslags som förtära så väl frukter som kött och andra blandade födämnen. Den korta halsen förenas med en tjock kropp, kullrig på ryggen, men något sänktare öfver skuldrorna. Sex spenar sitta under buken, 4 främst vid bogarne och de öfriga i ljumskarne. Svansen är blott 4—5 tum lång. Benen ha lika höjd vid fyrbent ställning. Tårna stå parallelt med hvarandra, och de svarta klorna äro längre på de främre än bakfötternas.

Håret som betäcker kroppen äfven som det vid hullet, är mjukt, yfvigt och ofta skinande. På nosen är det kortast, men i synnerhet mycket långt omkring strupen, på buken och bakpå låren. Färgen deraf är i allmänhet brun och svart, men nuanserne äro likväl talrika från brunt till gulare, rödare, svartare, och från svart till grå, spräcklig och ändtligen alldeles hvit. Lika skiljaktig befinnes ock storleken från 2—4 alnar i längden samt höjden ungefär 5 qvarter. De främre tassarne kunna hålla 9—10 tum, och de bakre en half aln att räkna från hälen till ändan af klorna.

Europas och Asiens skogbevexta, bergaktiga och öde trakter äro dessa Björnars hemvist. Likväl finnas de svarta[1] knappt utom de kallare länderne af dessa verldsde-

  1. Alldeles skild från den egentliga Svarta Björnen, som blott är Amerikas invånare. Hans hufvud och öron äro längre, och kroppen