genom det mörka dunfästet (rachis), liksom delad långsefter i 2:ne. Bröstet och Buken äro smutshvita; stundom finnas smala korta och mörka streck på sidorna af bröstet, nära vingarna; de smutshvita småfjädrarnas dun, som finnes vid basen, är mörkt eller svartakligt. Fötterna äro svartbruna. Bak-kloen är ej alltid lika lång, men merendels längre än tåen och temligen rak. Honans färgor äro mindre lifliga, eller mera bleka, och de svarta fläckarne på hufvudet finnas icke; hon har i stället på nacken mörkbruna fjädrar med ljusare kant och är på sidorna och inunder smutshvit; stundom synes den bruna fläcken på halsen, ehuru blekare än hanens. I öfrigt är hon lika med hanen.
I Juni månads början under en resa till Lappmarken, såg jag i Torneå stad, ehuru sällsynt, denna Tättingart, som der anses för en sångfågel och hålles derföre stundom i bur. O. Fabricius säger att den sjunger förträffligt, fladdrande med vingarna liksom Lärkorna. Pallas har sett den skocktals, om våren, i norra delen af Siberien, kommande söder ifrån och uppehållande sig då på åkrarna; vid floden Jaik träffade han om hösten sin så kallade Ember. passerina, som jag anser endast vara en ung hana af Lapptättingen. O. Fabricius har anmärkt, att den kommer om våren till Grönland, senare än Snö-tättingen, och flyttar derifrån tidigare om hösten, samt att den lefver på fälten, och är mindre allmän. Bechstein säger att den fångas i Oktober i Thüringen, och skall ofta, om vintern, träffas tillika med Snö-tättingen (Emb. nival.) i Tyskland. Pennant anför, att den finnes på Ferröarne och att den lefver öfver vintern i Hudsons vik. Det är således en Flyttfågel, som tillbringar somrarna i norra delen af Europa, Asien och Amerika, men flyttar åt sydligare orter, när vinterns ankomst beröfvar honom tillgång på föda.
Denna består af allehanda växters frö, såsom de af gräs, åkerväxter och sälgarter, hvarföre Lapp-tättingen bör kunna uppfödas med frö af hampa, rofvor, vallmo och äfven med mjukt hvetebröd. Men han äter också Insekter, och torde i synnerhet derföre nödgas öfvergifva norden, vid vinterns början. Han springer gerna på marken såsom Lärkorna, men skall äfven sätta sig i träd och hoppa på grenarna liksom Tättingarterna. Sången
