Sida:Svensk Zoologi.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


2

LAPP-TÄTTING.

neliga mellangrader stå i förening med sjelfva Menniskan, och detta förmodade jemna och oafbrutna santband kallar man Natur/;ecfja. Men ju mera Naturen tillåter Forskarens blickar framtränga till dess doldare verkningssätt eller upptäcka dess mångfaldiga alster, deras organisation och egenskaper, ju mera vacklande synes denna vackra lärobyggnad blifva. Ett bevis derpå ibland många andra meddelar Fåglarnas klass, som mera än de öfriga står skild från de närgräns andeoch saknar de förenings-länkar, som i anseende till organisation, form, fortplantning ock egenskaper, nog nära skulle sammanbinda den med Däggande Djuren och Aaifibierna. Om dessa länkar, som nu antingen icke finnas, eller blott för oss äro okända, kunna tillkomma eller ock n3gon gång upptäckas, skall endast en aflägse efterverld kunna afgöra, i fall vårt kunskapsförråd till den samma lyckligen hinner öfverföras.

Lapp-Tättingen förenar likväl slägterna Lärka oclt Fink. Man har räknat den till det sednare slägtet; men på sådana skäl, som jag vågar underkasta kännares pröfning, har jag i stallet fört den samma till Tättingarna, hvilka den till kännemärken och lefnadssätt mera liknar. Dess storlek är vid pass lika med Hus-Finkens (Fring. domest.) eller något längre. En fullfjädrad Hane har gul näbb med svart spets och i gommen en liten knöl, som förmodligen tjenar fågeln till hjelp vid fröens afskalning. Svarta färgen öfver hufvudskålen slutas på sidorna vid en. brun tveriläck, som är bredast midt på och smalast åt sidorna, der den upphör. Ögonen, som ha mörkbrun iris, sitta i en svart Häck, som stundom är på alla sidor med smutsljvitt omgifven, stundom förenad med den största svarta Häcken, som är under halsen från näbben till bröstet. Dessa svarta fläckar synas på somliga, förmodligen yngre individer, gråspräckliga. Ryggfjädrarne äro mörkbruna, kantade med ljusare brunt. De största eller yttre vingpennorna äro mörka, med en ganska fin hvit eller ljusgrå kant på yttre sidan; de inre eller mindre sluta sig med en hvit spets eller kant. På den hoplagda vingen synas mer eller mindre tydligt,, liksom 2 ljusa eller hvitaktiga tverstrek. Stjerten, som är något klufven, består af 12 mörka pennor, något ljusare i kanten; den yttersta har en hvit Häck långs efter i yttre kanten, smalast åt fjädrens fäste;'den dernäst liar ca likadan Häck, som är smalare ocl*

genom