Sida:Svensk Zoologi.djvu/314

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


48

VANLIG BJÖRJT.

mycket skötes, och sådana stockar, som läggas temligen högt upp i träden, ofta af Björnen ofredas, bruka invånarne att Öfver bistocken fasigura ett snöre, vid hvilket de hänga en lång träklots, alldeles midt öfver stället der Björnen ärnar uppklättra. Klotsen sorn hindrar honom i sitt företag, gör honom ond då han slänger densamma på sidan, men hvilken under svängningen slår Björnen i hufvudet eller i sidorna. Denna åter derigenom dubbelt uppretad, slår klotsen ännu starkare med ramen, men får ett håidare slag tillbaka. Detta förnyas flera gånger, tills Björnen ändtligen utmattas eller af ett dråpslag nedtumlar. Tartarerne ha andra lika fintliga sätt, men nedslå tillika rundt omkring trädet spetsiga pålar, på hvilka den obudna giisten i fallet ofelbart får sitt banesår *).

Det minst farliga sättet bland Björnfängen säges vara , att dervid använda brännvin med håning. Bedraget af smaken, röjer icke djuret den rusande tillblanningen, utan omsider välplngadt förlorar styrkan att frälsa sig eller att göra ett fruktansvärdt motstånd. I Karelen nedgräfves äfven en skurad kopparkittel, i hvilken brännvin gjutes; när Björnen kommer och ser sin bild i den blanka botten, uppväcker dt-1 hans förundran, och han håller slutligen liköron till godo. Häraf yr och lustig, tumlar han sig på ryggen, och midt i glädjen får kulan af skytten som försåtligt väntat honom.

Björnjagter ha i Europa blifvit vanligen räknade till dem af högsta rangen, så att i Tyskland t. e. der vissa personer haft förläning på den så kallade Hohe Jagd, äro Björnjagter derifrån undantagne **). Dessa slags fangen äro också på flera ställen af jordklotet med stora och vidskepliga högtidligheter firade, såsom af Amerikaner, Kamtschadaler och af våra Lappar, hvilka anse Björnen för ett heligt djur och kalla honom Guds Hund, emedan de tro att han äger styrka för to och förstånd för 12 ***). Af akt •) Lepechin Russ. Reis. 1. 118. T. 6.

•*) Den gamla familien von Riedesel i Hessen ägde en utomordentlig rärtighe» till Björnjagt. Innan Konung Carl XII började sitt långa krig, anställdes Björnjagt i Kongsörsirakten , då ingen lillan att bruka skjutgevär. Flera Björnar fångades lefvande, och dessa förordnades gå med kaflar i gapet, på a ben till Kongsör.

      • ) Björnen är också i Vapenkonsten en symbol af Försigtigheten, fri»

'hämtade anledningar af dess lefnadssätt.