Sida:Svensk Zoologi.djvu/313

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


VANLIG BJÖRN. 47

röra vissa ömtåliga delar. Ingenting är för öfrigt allmännare bekant, än möjligheten att lära Björnen dansa, gestikulela, lyda taklen al musik, i synnerhet säckpipan, ofta brukad af Björnledare och sådane som till allmänt åskådande kringföra ovanliga djurslag. Man har sett Björnar inöfvade vid vindspel lur upphämtande af vatten ur brunnar, att bära säckar, ved bördor, slå på trumma, stå bakpå slädan, ni. ra. I Polen , Lithauen och Byssland ha dessa öfningar från urminnes tider varit kände. Äfven redan hos Itomrariie var Björnen bland de vanliga föremålen vid deras djurfäktningar, och icke sällan elt grymt redsknp att på allmän teater sönderslita en dömd bi-ottsling. Men för att tärna Björnen med säkerhet, bör han i ungdomen lillvänas och beständigt tyglas. Äldre fångad är han nästan oböjlig, och mister icke sin obändighet. I ödemarken djerf och oförfärad , går han icke från den stråten hnn tagit, äfven vid åsynen af menniskor. Men han hejdar sig, som man säger, vid ljudet af en pipa, då han liksom undrande uppreser sig på bakfötierna, och det är i det ögonblicket som man försöker att fälla honom. Likväl om han endast såtas, löper skytten så mycket större f.ira, helst Björnen rasande rusar på honom och med ett mördande famntag hämnas förlusten af sitt lif.

Så väl för egenskapen att vara ett ödande rofdjur, som för husbållsnyttan efter döden, har Björnen blifvit fridlos dö'ind på bebodda orter. I Sverige*), Island, Norrige, Polen, Sibirien, Tartariet betjenar man sig af särskilta Björnfängen, antingen att skjuta honom på stället, eller genom drefskall, eller med lui bössor; han fångas också i /äilor samt med j?gllappar och nät, som äro för sådant ändamål bundne; ehuru han ofta visar en utmärkt slughet att undgå den fara som hotar honom. Och då Isläridaren och Lappen möter Björnen liksom i envig **), och dödar honom genom ett knifstyng eller med spjutet, så bruka Finnar och Kamtschadaler att lägga ett af plankor sammansatt /ikantigt giller i Björnens väg. På detta, fullsatt med hvassa hullingar, betäckte med halm och löf, fastnar Björnen med ramarne, utan förmåga att kunna befria sig ***). I Sibirien, der biafvel på somliga orter

  • ) Byggn. Balk. 23 Kap. 6 §. utfäster 4 Dal. S:mt. i belöning för hvar,

»tom skallgång, fälld Björn, och för en Björnunge 1 Daler.

    • ) Allgem. Hist. d. Reis. Ve!, ax. S. 115. Pl. B.

"") Gadd Satacmid. beskr. «. 65. fig.