Sida:Svensk Zoologi.djvu/319

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


\

n:o 32. SIDENSVANS.

AMPELIS Garrulus. Snötuppa. På F. Roto. På Fr.

Jascur de Bohéme. På E. Bohemian- Waxen- Chat l er er.

På T. Seidenschwantz, Zinzirelle, TVipstertz, Schneevogel,

Schneeleschke. (Bohm. Brkoslaw). It. Becco Frisone,

Vecello de Nuovo Mondo.

Är gråbrun med svart haka och rödaktig tofs i nacken. De inre vingpennorna äro hvardera med en röd styf spets i ändan försedda. Stjerijjädrarne äro svarta och ytterst i ändarne gula.

Linn. Syjt. nat. e<3. Gmel. i. a. p. 83S- — Cl. a. Ätes. Ord. 6. Passeres. — EJusd. Faun. Sv. ed. i. n. 17g. — Ed. a. p. as. (Lanius Garrulus). — Retz. Faun. Svec. n. ao8- (Ampelis). — Aldrovand. Orn. 1. p. 796. (Garrulus liolieruicus). — Frisell, av. t. 52. f. 1. — Act. Ang]. 15. 1165. t. 1. i. 9. — Briss. Orn. 1. p. a5o. (Bombycilla boheniica). — B"ff- Av. 5. p. 4ag. t. aG. — Pennant. Brit. Zool. 1. p. 3i4. t. 43. — Aret. Zool. a. p. 346. — Latham Ind. 1. p. 063. — Catesby Carol. 1. t. 46. (Ampelis garlulus fi).

■I astän naturen i anseende till brokighet och lysande fjädrar tilldelat i allmänhet Indiernes fåglar företrädet för dem som bebo de tempererade luftstreken samt polarregionerne, så linnes likväl en och annan ibland de sednare som, prydd med en grannare yta, fäster den bland tusentals naturalster irrande blicken. I Ampelis - slägtet, så utmärkt skönt genom den Guianska Pompadoran, genom Cotinga och Averano från Brasilien samt Qvereira och Qvirapanga från Cayenne, alla arter af de mest förbländande färger, äger också, Afrika undantagen, den gamla verlden gemensamt med den nya, vår bekanta Sidensvans. Slägtmärket består i en rak kullrig näbb, hvars öfre käk är litet längre, något böjd och på begge sidor urnupen. Näsborrarne äro derjemte täckte med styft-a hår, och tungan hvass, broskaktig och tväklufven. Länge syntes man liksom oviss om fågelns plats bland de naturliga ordningarne. Kanske grundade sig denna villfarelse i det gamla tillnamnet (Garrula) af Skatan, Allonskrikan eller Blåkråkan. Man förde Sidensvansen tillika med en högröd slägting från Södra Amerika (Ampelis carnilex), till Varfäglarne (Lanius); men vid betraktande af Trastarne