Sida:Svensk Zoologi.djvu/335

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


NEINÖGOX-SLÄGTET. 35

nerhet trindt, ehuru något afsmalnande. Både ryggen och buken äro kullriga, den förra blåsvart, den sednare nästan silfverhvit och glänsande, hufvudet deremot stöter i,grönt. Långs efter kroppen ses några krökta tver-ränder, äfvensom en blind linie främst på sidorna. Munnen, som sitter icke ytterst på hufvudet utan framåt, är vid, plattad och rund, utan käftar, men hopdrages och vidgas efter djurets behof att fastsuga sig. En rad mycket små tänder sitta just kring omkretsen af munnen, inom hvilken ofvantill en annan rad af lika små tänder finnas, jemte 3 i spetsen klufne å ömse sidor. Nedantill åter upptäckas 2 aflånga ben på tveren, hvardera med 7 fina tänder försedde. Ögonen vid hufvudets sidor, äro små och runda med en silfverfärgad Iris. Utom några, knappt märkbara punkter mellan ögonen och munnen, ses, något framom de förstnämda, en enda öppning eller hål, som leder bakåt och förenas med respirationsorganerne, hvilka icke egentligen likna fiskarnes, utan äro 7 innantill på hvar sida liggande små röda kroppar, alla åtskilda, ehuru tätt förenade, och omvecklade af en gemensam röd hinna: de ha alla sina runda öppningar eller lufihål (Spiracula) utåt sidorna i en rad på längden under hvart öga. Så väl genom dessa som det ensama röret ofvanpå hufvudet, ingår och uttränger vattnet tillika med luften. — Alla fenor saknas, utom tvenne vid bakre delen af kroppen, hinnaktiga och mjuka utan benstrålar. Den främre är mindre; den eftersta sträcker sig, under utvidgandet af ett hörn baktiil, ända till stjerten som den alldeles omger i stället för stjertr fena, och slutar vid anus. Ingen sidlinie synes, utom några åtskilda punkter, märklige på de lefvande. Blott en enda tarm, rak och smal, löper rätt fram från den aflånga magen liggande mellan luftorganerna, tätt bakom strupen. Honans eggstock, enkel men delad i många flikar, och fylld med otaliga hvita romkorn, är fästad vid ryggraden. På Hanen äro sädesblåsorna långs efter buken utdragna, mångdelta och rödletta. Lefrén är stor och enkel samt rödgul, och hjertat med sitt utmärkt stora öra omgifvit af en broskaktig hvit hinna.

Denna fiskart förekommer i många Europeiska sjöar och floder, och om Fermin icke misstagit sig, sk-ill dea också finnas i Södra Amerika såsom i Surinam, och enligt Kcernpfar äfven i Japan. I vår verldsdel är den ganska ymnig i Preussiska länderna samt Pommern, och iikaså i