Sida:Svensk Zoologi.djvu/339

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


37

2. GÄL-NEINÖGON.

FETROM YZON branchialis. Linål. P. Fr. Lam.

■prillon. På E. Pride. P. T. Qiierder, Steinbeisstr,

Kieferwurm. På D. VaS'Igle.

Kroppen är omgi/ven med täta ringar, och den bakre rygg fen an är mycket lag och smal. Munnen är tandlös, försedd med en flik vid kanten å ömse sidor.

Linn. Syst. nat. ed. Gmel. i. 5. p. i5i5. — Faun. Svec. p. 291. — Retz. Faun. p. 3o5. — Bloch Fisch. Deutschl. 3. 45. I. 86. i', a. — P««nant Britt. Zool. 5. 80. t. 8. 1*. 29. — Hermann Obs. Zool. p. 291.

Oå väl som i Tyskland, England och Frankrike finnes också denna arten långt upp åt Norden, i flere strömmar, såsom i Dalelfven, der den träffas ymnigt, och i elfver som häikomma från andra sidan om Polcirkeln.

Djuret liknar nästan enspolmask, afsmalnande liksom denna åt båda ändar, och är 4 —6—7 tum i längden. Kroppen är hek trind och omgifven med tätt jemte hvarandra sittande tverringar, samt utmärkt inunder med en linie som löper från munnen till anus. Färgen är grönaktig på ryggen, men stöter något i rödt på sidorna. Buken är deremot hvitare; men förnämsta skiljemärket består i munnen som är alldeles utan tänder, läpparne äro dock å ömse sidor bakåt något utvidgade, hvanif liksom en liten flik på sidorna tillskapas. Ögonen äro, ehuru små, likväl gflnska tydliga, oaktadt IPillttghby och Roy synas neka verkligheten af dem. För öfrigt äro fenorna ganska smala och knappt en linie breda.

Under inandandet ser man huru de 7 andhålen utvidga sig och skiftevis hopdragas. Munnen står alltid öppen, äfven då fisken icke fastsuger sig. Bakom densamma, der kroppen är genomskinlig, synes innantill en liten rödaktig rörlig del, som utan tvifvel är hjertat.

Detta slags Ntinögon älska klart, rent och sött vatten, och hålla sig merendels på djupet af elfver och bäckar, der de ibland nedkrypa i sanden liktom Tobisen (Aminodytes Tobianus). Stundom fästa de sig också vid