na arten, en rad fina tänder vid noga påseende (men knappt utan synglasets tillhjelp) upptäckas. Ögonen, något tydligare än hos den föregående, ha en gulaktig Iris med svart ring omgifven. De 7 andhålen äro synbara å ömse sidor ifrån ögat bortåt magen, och vid de främsta af dem skönjes en pulslik rörelse , då fisken ännu rör sig. De fina tverringarne omkring kroppen som äfven denna äger, ses icke med lätthet förrän efter lifsslutet. Den främre ryggfenan är lägre än de bakre, som upphöjd rundar sig och sedan omger stjertspetsen der den hos somliga individer stadnar, och på hvilka en liten konisk spetsig kropp vid anus utskjuter; på andra åter löper fenan fram å ömse sidor om anus, hvarur en mindre, trubbig vårta framtränger, hvilken, enligt Hermann, lyser röd af den vätska, som derifrån kan utpressas. Sannolikt utmärka dessa olika delar könen. Bloch, hvars figur föreställer en af de förstnämda, tror den lilla spetsiga kroppen vara en fortsättning af eggstocken, då Hermann synes beskrifva den sednare såsom hanens parningsredskap. I lefvande tillstånd är fisken olivrgrön till färgen, men ibland något ljusare med dunklare fläckar.
Af naturen lika seglifvad som slägten, visar fisken häftiga rörelser hela fjerdedels timmen sedan han ombytt sitt vanliga element med det i en brännvinsflaska, och dör med öppen mun, i det stället den i vatten är tillsluten.
Osbeck såg flera tillsammans på ofvananförda ställen, om våren och före midsommar. De voro gemenligen fastsugne vid någon sten eller groft grus. Om en sådan släpptes i en stenskål med vatten, fästade han sig också vid dess sidor, äfven vid sjelfva handen om den närmades honom. Som han merendels sitter fast vid stenarne, ge folket i Halland honom namn af Stensugare, liksom Linålen kallas Steinbeisser i Schlesien. Emedlertid torde likheten med Iglar, i sättet att fästa sig vid främmande ämnen, rättvisa det nu gjorda Svenska benämnandet.
Om någon nytta kan vinnas af fisken såsom födämne, är åtminstone icke hos oss utrönt. Osbeck misstror det åtminstone icke, och Bloch jemför honom för öfrigt med allmänna Neinögon.
Tab. — Fig. 1. Ett allmänt Neinögon. — Fig. 2. En
Linål. — Fig. 3. En Stensugare. — Fig. 4- Särskilt kön af
densamma. Alla i naturlig storlek. — a. hufvudet af en
Linål. — b. af Stensugaren, begge förstorade.
