Sida:Svensk Zoologi.djvu/349

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


SANDPlLL-SLÄNDAi 5g

Juni. Emedlertid när tiden dertill nalkas, aFtager djuret* verksamhet. Nu gör det sig ingen vidare möda att hålla gropen öppen, änskönt den skulle igenfalla, utan ligger stilla under sanden, fastande och obekymrad om allt som förut retade dess rofbegär. Ingen Orenlighet afgar hvarken eu eller under hela lefnaden, och man har äfven icke kunnat upptäcka något afloppsställe på kroppen, utan det öfverflödiga bortgår troligen genom utdunstningen. Kroppen utsträckes icke vidare, meh kröker sig bSglikt tillsammans, så att hufvudet ligger på buken och käkarne röra bakdelen. I denna ställning börjar larven att bygga sitt hus. Vid yttersta ändan af bälgen ses ett smalt trindt utskott förlänga sig, hvilket under böjning åt alla sidor söker att nåka sanden, hvaraf det ena kornet efter det andra i ögonblicket förenas genom ett spinnelvätlikt ämne som utkommer ur larvens kropp, och af flera liksom af sanden sammansatta trådar, formera sig slutligen omkring larven en kula af en 2lödig blykulas storlek, skroflig på ytan och af sandens färg, men ini slät och skinande som hvitt silke. I en sådan sandkula, vanligt fästad vid någon sten eller trädrot, ligger larven oförändrad några dagar, men efter ett par veckor finner man en puppa tillskapad, samt larvens hud hopvecklad jemte henne. Inom de följande 14 dagar är puppan fullgången, då hon med hufvudet genombryter sitt sandhus och uttränger ända till bröstet, hvarvid genast puppliuden brister och den nya varelsen framkommer, som lemnande sin svepning i sanden, söker en beqväm plats och en upprätt ställning, för att fritt kunna utveckla kropp och vingar, med hvilka, efter förloppet af en half timma, densamma svingar sig upp i luftrymden bland trollsländor och /jai ilar. Denna förklarade insekt har nu icke den minsta likhet med hvad den förut varit. Ett mindre aktsamt öga skulle misstaga den for en troilslända, men naturkännaren finner snart dess åtskillnad.

Hufvudet som liknar några af de smärre Trollsländor* nas, är trubbigt, svart, skinande och med nedåt framstående mun, hvars öfre läpp är rundad, bred, tver och urnupen. De yttre käkarne (mandibulte) äro hornaktiga och hvassa; de inre (maxillee) hvilande på den något längre undra läppen, sammantryckte och inåt fint tandade. Tre munspröt (palpi) sitta på hvar sida, hvaraf de bakrest 1 och längsta fästas under nedra läppen och bestå af 4 leder, af hvilka de främre äro länga och klubblika, men den ytter•