Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi.djvu/351

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
61
SANDPILL-SLÄNDA.

lika på de större arterna), hvarmed sannolikt makan omfattas som hos Trollsländorna. Hittills har man icke kunnat upptäcka parningssättet. Rœsel såg hos de af honom öppnade honor små aflånga egg, litet tjockare åt ena ändan och rödaktiga till färgen. Hvar de läggas är ännu obekant; men det är säkert att de ge ursprung åt Myrlejonet, som skyndar att bittida öfva sin konst och sina illbragder, tills det efter naturens ordning under Sländans gestalt skall sluta sin bana.

Ehuru sländan stundom visar sig om dagen, lätt känd aF sin dallrande flygt, torde, som Rœsel äfven anmärker, nattens lugn snarare gynna hennes rörelser. Att sluta från de slags näringsverktyg hvarmed hennes mun är försedd, skulle man räkna henne bland Insekternas Hökar[1]. Det är så mycket möjligare som många insekter, särdeles fjällvingar, sväfva omkring i luften under den skumma tiden af dygnet. Emedlertid felar oss ännu bevis på sådan roflystnad. Hvarken Rœsel eller Réaumur kunde utforska det. Men den sednare ägde erfarenhet att en Sandpill-Slända med synbart begär ofta mottog stycken af plommon som bödos henne, och hvaraf han slutade att, åtminstone någon del af dessa djurens föda måste hämtas ur vextriket, under den korta tid som är öfrig för dem till att paras och dö.


Tab. — fig. 1. föreställer en grop, hvari larven synes liggande med öppna käftar utom sanden. 2. sättet huru denita grop formeras, (efter Réaumurs och Rœsels figg.). — 3. Larven i naturlig storlek. —4. densamma större gjord och sedd ifrån undra sidan. — 5. en af käftarne särskilt, med det deri inneslutna pumpröret; mycket förstoradt. — 6. ett bo, eller sandkula. — 7. detsamma sett ini samt puppans läge. — 8. sättet huru puppan utkryper. — 9. Sländan eller en hane fullkomnad, sittande i hvilande ställning. — 10. en hona flygande; begge efter naturen tecknade. — * ett stycke af en vinge, förstoradt. — 11. hufvudet, med synglaset betraktadt, för att visa mundelarne. — a. ett af de längsta munspröten. — b. ett af de medlersta. — c. de båda innersta samt undra käftarne hvilande på undra läppen. — 12. ett egg i nat. storlek. — 13. ett sådant förstoradt.



  1. Libelluæ declaratæ sunt accipitres gymnopterorum. Linn.