dess skapande organ. Detta är den förut så kallade Gördeln, på hvars främre del tvenne öppningar eller hål finnas den ena till vattnets och födans mottagande och tjenar för mun- och luftstrupe; den andra för att uttömma orenligheten, och svarar emot anus. Fyra gäl-lungor af egen art, ligga under gördeln och betäcka djuret nästan alldeles, under det de breda sig parvis öfver dess rygg, hinnaktiga och tunna, sammansatta af transversela, rörlika kärl, hvilka tätt förenas jemte hvarandra liksom orgpipor. Sjelfva kroppen är hoptryckt, nästan oval och fästad vid skalet af musslan genom trinda muskler, som också hålla skalen tillhopa och slutna, men i mån som djuret och snäckan förstoras, ändra deras läge. Bredvid en af dessa har munnöppningen sin plats emellan gäl-lungorna. Några 3kantiga flikar sitta omkring densamma framtill på gördeln, hvilka, genom den rörelse de göra mot vattnet, befordra det till magen. Stundom förlänges denna munöppning liksom i ett dubbelt rör, som äger förmåga att utvidga och hopdraga sig. Dess bakersta öppning synes minst, och är uttömningsredskapet; deremot den större insuger jemte vattnet de för djurets uppehälle nödvändiga födämnen. På undra sidan af kroppen ses foten, en stor muskel eller muskulöst bihang, som utskjutes eller indrages i musslan efter djurets vilja, och tjenar dels kanhända som ett känslo-organ, dels att dermed hjelpa sig fort på den sandiga sjöbotten eller att nedborra sig i dyn. Den enklaste fot. af alla är den som tillhör Perl-Musslan och hennes närmaste slägtingar. Vi få strax nämna den.
Men både fot och det förlängda munröret saknas alldeles hos de skaldjur, som genast från början sitta orörliga på stället. En och samma öppning passar för mun och anus, och alla deras rörelser bestå blott deri, att öppna skalen och att sluta dem.
Mussledjuren vidhänga deras skal med en, två eller flera muskler, hvilka genom sina fästen lemna intryck på skalens insida. Vid forskningen af dessa naturens alster bör åtskillnaden af sådana märken icke uraktlåtas.
Till öppnande af skalen bidrager egentligen Hängslan (Cardo) eller den delen af musslans kant, hvarest skalen förenas, och som liknar gångjernet på ett lock, samt utgöres dels af tänder, dels af en bruskaktig hinna eller af
