Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi.djvu/357

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
41
PERL-MUSSLA.

båda tillsammans. Detta föreningsband, som i form och ställning förhåller sig på olika satt hos särskilta slägter, är spänstigt medan djuret lefver, men lemnar skalen öppnade efter lifsslutet.

Hjertat är beläget nära ryggen, och en stor lefver omger magen äfven som större delen af näringskanalerne. Gallan mottages af magen genom många smärre öppningar eller porer. Hjernan tillskapas af 2 nerfknölar hvilka, förenade sins emellan genom 2 långa nerfsträngar, ge upphof åt alla de öfriga nerverna i kroppen. Hvarken syn, hörsel eller lukt kan tillegnas dessa hufvudlösa varelser, som, kanske de flesta, i egenskap af sin natur såsom tvåkönade (hermafroditer), fortplantas utan parning, och många af dem föda lefvande ungar, hvarvid det är lika förunderligt som ensamt tillhörande denna ordning bland djuren, att deras lungorgan tjenar tillika som lifmoder. Poupart såg det för mer än 100 år sedan. Likväl har detta så väl som snäckdjurens anatomi i allmänhet varit litet kändt, men ändteligen i våra dagar en Cuvier förbehållit att sprida ljus i en så betydande del af djurens historia.

Sedan man småningom under loppet af fortsatte forskningar trott billigt att formera antalet af musslornas slägten, liksom de bland snäckorna, i följe af utmärkta yttre kännetecken, var nödigt att uppfinna metoder till lättande för kännedomen af en snart sagdt gränslös mängd af dylika föremål. Ibland andra har man valt ett indelningssätt af skalen antingen i omkretsen lika stora (Conchæ bivalves æquivalves) eller tvertom (inæquivalves). Och då man såg hänglan eller ledgången dels tandlös, dels med färre eller flera tänder försedd, erböd sig detta som passande underdelningar.

Den mussla som gifvit oss anledning till föregående anmärkningar, är alldeles ibland de likskaliga. v. Linne kallade dess slägte Mya, men gaf det kännetecken, som icke med skäl kunna tillegnas äfven alla de, ehuru få, arter deraf som han kände[1]. Det hör icke hit att nu ut-

  1. Kännetecknet var: Testa altera extremitate hians; dente cardinali crasso solido patulo non inserto sed tantum incubante testæ oppositæ. Af den i någondera eller begge ändarne gapande musslan, kalla Tyskarne sådane: Klaffmuscheln, Fransmännen: Coquillages béantes, och Engländarne: Gapers. Mya arenaria och truncata rättvisa i allt namnet och karakteren; men som M .magaritifera och pictorum