N:O 5.
A) HJORTHORNIG LUKAN.
LUCANUS Cervus. Ekoxe. Hornko. På f. Tammi-Härkä. På fr. Cerf volante. På t. Hirsch-Käfer. Horn-Schröter. På eng. Stag-beetle
Är kastanjebrun eller svart. Hanens käftar (mandibulæ) äro längre än hufvud och hals, böjda, på inre sidan taggiga och i ändan 2-uddiga; Honans äro kortare än hufvudet.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. T. 1. P. 4. p. 1588. Cl. 5. Insecta.
Ordo 1. Coleoptera. — K. Vett. Ak. Handl. 1785. p. 221. — Payk. Fn.
Sv. T. 3. p. 45. Fabr. Syst. El. T. 2. p. 248. — v. Moll Nat. hist. Briefe
T. 1. p. 149. 8:o 1785. Posselt Beytr. z. Anat. d. Ins. 4:o 1804. 1. H. p. 15.
tab. 2. fig. 1—15.
9:de Klass. INSEKTER. 1:a Flock, MED VINGSKAL.
(Se Utk. till Organ. Kropparnas allm. kännedom § 53. &c.)
Lukanslägtet innefattar merendels arter som äro stora, mörkt färgade med aflång, platt och slät kropp samt hårda vingskal. Hufvudet är stort och framåtsträckt. Käftarne, fästade i yttre kanten af hufvudet, äro utstående med en eller flera taggar och stundom långa som vingskalen. Vid 2 pensellika organer under läppen fästas muntrådarne (palpi), som äro olika långa. Antennerne af 11 leder, fästade vid undra och yttra sidan af käftarnas baser, ha en led af halfva antennens längd, och de 4-5 yttersta bilda en kam. Fotlederna (tarsi) äro 5, utom gaffellika klorna. Benpiporna äro på yttra sidan landade.
Långsamt närmade sig i början våra kunskaper till sitt
stora ändamål: Menniskornas lycksalighet. Behofvet och
uppmärksamheten, mödan och tiden alstrade likväl
småningom deraf ett förråd, och hvart tidehvarf öfverlemnade
åt det kommande en gärd, som i dess egen vård ofta
liknat skatten i den Giriges hand. Det kunskapsförråd som
på detta sätt tid efter annan samlades, innehöll jemte
många genast användbara upptäckter, äfven andra, hvilka
endast blefvo det i förening med nyare och senare till-
